Det bästa och sämsta med Aspergers syndrom

Det bästa och sämsta med Aspergers syndrom

I går fick jag en fråga på Instagram om vad som är det bästa och sämsta med mina diagnoser. Jag tycker att det är en ganska svår fråga att svara på för det är ju något som ändrats efter tiden. Min Asperger diagnos har jag haft nästan halva mitt liv. Jag har lärt mig hantera jobbiga situationer och har inte samma svårigheter i dag som jag hade för 10 år sedan.

Fick börja om

I dag ser jag inte Aspergers syndrom som något dåligt. Jag säger att Aspergers är min superkraft och i dag är den det. Men jag vill poängtera att det inte alltid har varit så. Jag har lärt mig att förstå hur jag fungerar och samtidigt fått rätt stöd och hjälp. Då har jag vänt min fuktionsnedsättning till funktionsförbättring. Jag här nedan listar jag de bästa och sämsta egenskaperna som Asperger syndrom för med sig. Jag kommer göra ett liknande inlägg om min andra diagnos en annan dag.

Bra saker med Aspergers syndrom:

– Att jag kan fokusera på ett sätt som ”vanliga” personer inte kan när jag vet vad jag ska göra.
– Att jag har ett driv som ”vanliga” personer inte har. Har jag bestämt mig för något så blir det så. Tex att nu ska jag gå ner i vikt och då gör jag det. Eller när jag efter tio år kom på att det var dags att ta körkort. När jag väl började var det klart på tre månader. (Läs om det äventyret här)
– Att jag har en förmåga att lägga märke till detaljer och har lätt att lära mig saker. När jag var 10 år så kollade jag på en lapp med alfabetet på teckenspråk i 1 timma. I dag 20 år senare kan jag det fortfarande utan att ha övat något.

Dåliga saker med Aspergers syndrom:

– Att jag tänker för mycket och har en förmåga att älta saker. Tex när jag skulle träffa en kompis och han inte hörde av sig på en vecka. Då snurrade tankarna i mitt huvud: ”Varför hör han inte av sig?” ”Vad har jag gjort för fel” ”Är det för att jag sa det där?” ”Vill han inte träffa mig mer?”….. Jävligt jobbigt att gå runt och tänka på det en hel vecka.
Medan han tänkte ”Vi ska ju ses om några dagar så jag behöver inte höra av mig, är det något så ringer hon”. Så här i efterhand kan man ju tycka att det var idiotiskt. Varför skulle han ens sluta umgås med mig efter 15 år helt utan anledning? Men när Asperger-hjärnan drar i gång så kan man inte stoppa den hur mycket man än vill.

– Att jag är för ärlig för mitt eget bästa så att jag i bland kan uppfattas som dryg eller elak. Dock föredrar jag ärliga personer än personer som inte säger vad dom tycker och tänker. På senare år har jag dock fått lära mig hur man kan säga saker på ett ärligt men snällare sätt;)

Har du Aspergers syndrom? Vad är det bästa och sämsta med din diagnos?