Hypomani, en skräckblandad förtjusning

Börjar det att dra i väg nu?

Det blev bara sex timmars sömn i natt. Det är fjärde natten på en vecka som jag är nere i 8 timmars sömn eller mindre. Varningsklockan börjar ringa, det brukar vara ett tecken på att något är på G. Börjar det att dra i väg nu? Dom säger att man ska ligga på 4-5 timmars sömn i flera dagar för att det ska räknas som en hypomani. Men eftersom jag behöver ganska mycket sömn och ligger på 11-12 timmar i vanliga fall för att orka med så kommer jag aldrig så lågt. När det var som värst 2015 precis innan jag fick diagnosen så var jag nere på 4 timmar. Annars brukar 6-8 timmar vara ett tecken att det är dags att börja dra i handbromsen.

Hypomani, en skräckblandad förtjusning

Trots lite sömn så är jag hur pigg som helst i dag, ännu ett dåligt tecken. Att va på väg att bli speedad är en skräckblandad förtjusning. Det är underbart att vara hypoman allt är fantastiskt. Iallafall en stund. Sen när det där rosa, härliga och fluffiga molnet kraschar och jag ramlar ner i helvetet, då är det inte lika roligt längre.

Bryta mönstret

I vanliga fall brukar jag ta Stilnoct för att få sova och på så sätt bryta mönstret. Jag har dock bara en tablett kvar och har inte fått tummen ur att fixa nytt recept förrän i dag. Eftersom det är narkotikaklassade mediciner så kan man inte förnya på mina vårdkontaker utan måste ringa och jag hatar telefonköer, så skjuter det bara framför mig. Nu är det i alla fall fixat. Ringde, fick lämna mitt nummer, de ringde upp efter 15 min, sen klart! I bland går det smidigt!