Förra veckan innehöll smärta, konferens, nya vänskap, begravning och lite mer smärta. Hoppas på att den här veckan kommer bli lite mindre smärtsam. Den här veckan blir i alla fall lite lugnare än förra veckan. Det bästa av allt är att jag kommer se årets första speedway tjoho!
Veckoplan:
Måndag:
Jobb på Eldialog 9-13.
Sen ska jag hem och träffa mitt boendestöd och planera de två kommande veckorna.
Tisdag:
Jobb på Eldialog 9-13. Sen ska jag försöka tvinga Carolina att ha en myskväll med mig och kolla på Luddes match på tv. Vi får se hur det går i värsta fall åker jag dit och våldsgästar henne med min dator:D
Onsdag:
Jobb på Eldialog 9-11.
13.00 ska jag och träffa min nya kontaktperson för första gången. Har ni missat äventyret med mina kontaktpersoner så kan ni läsa om det Här, Här, Här, och Här. Sen på kvällen ska jag till Viktväktarna och väga in mig för första gången på två veckor.
Torsdag:
Jag åker till Hagfors för på morgonen för Valsarna ska ha Press & Practice. Min kompis Zandra ska följa med sin brosa som ska hit så vi ska äntligen träffas för första gången på 3 år. Det borde vara förbundet att inte träffa sin kompis på tre år herregud skäms Joanna! Även Henrik kommer till Hagfors så vi kommer spendera helgen där.
Fredag-Söndag:
Vi kommer spendera helgen i Hagfors och det finns inga större planer.
Veckans förväntningar:
Jag ser fram emot att äntligen få in lite speedway i mitt liv igen. Ser också fram emot att få träffa Zandra.
Veckans utmaning:
Att inte få ett spel om vågen inte visar det jag förväntar mig efter veckans invägning.
Hur gick förra veckans utmaning?
Förra veckans utmaning var att orka med allt trots smärtan. Det gick bra trots omständigheterna och stenhelvetet valde ju att börja krångla igen direkt jag hade gjort allt jag var tvungen att göra.
1 Comment
Celine Naminah - En aspiebloggare
8 maj, 2018 at 06:49Så otroligt jobbigt att ständigt förlora kontaktpersoner.
Själv har jag ansökt om kontaktperson flera ggr men fått avslag varje gång med skumma orsaker. Först var det för att jag var gift och hade barn och bodde med mannen. Då hette det att min man ju kunde ta rollen. Men du vet ju lika bra som jag att det inte är någon lösning.
Andra gången ja då hade jag sepparerat/blivit särbo. Bor nu i lägenhet med barnen kopplad till servicebostäder. Där finns personal som kan hjälpa vid behov. Många av de andra boende får betydligt mer hjälp än mig. Det kan gå veckor innan ja ber om hjälp. Kommunen ansåg då att servicebostäder personal kunde vara mina kontaktpersoner… Men jösses, jag vill inte mixa så. De känns inte tryggt och personalen är ju olika var gång. Jag behöver någon jag kan känna mig trygg med, någon som alltid är samma person. Inte olika var gång. Dessutom kan personalen aldrig göra sådant jag vill. Vi kan aldrig åka någonstans eftersom jag inte har bil och körkort och de bara kan jobba inom gångavstånd och endast 30-60 minuter åt gången och det går inte att ha fasta tider utan isf alltid olika tider och olika dagar utifrån deras rullande schema. Det blir för rörigt och stressande för mig.