I morgon ska jag testa en ny grej att föreläsa och vara hög…
Det har varit fantastisk höstväder i Karlstad i dag. Så jag gick ut och tog en promenad. Sen har jag också planerat morgondagens föreläsning. Det känns lite nervöst för jag känner att jag är påverkad och jag har inte tränat på den mer än tre gånger. Men jag ska ju prata om mina erfarenheter av mediciner så jag kan ju berätta om hur det är att föreläsa och vara hög haha.
Kommer du och lyssnar på mig i morgon? Här kan du läsa mer om föreläsningen. Har du tänkt komma så kom i tid för det är först till kvarn som gäller. Det är flera gånger som det blivit fullt på Landstingets öppna föreläsningar så alla inte fått plats. Hoppas att vi ses!
Joanna är speedwayfantasten från Hagfors som vid 16 års ålder fick diagnosen Aspergers syndrom. Men då var det redan för sent för då hade hon redan försökt att ta sitt liv för första gången. Sen väntade flera år med psykisk ohälsa, psykiatrisk slutenvård och åtta självmordsförsök.
I dag har hon hittat tillbaka till livet, flyttat till Karlstad. Utbildat sig till journalist och driver företaget Aspiepower media. Där hon åker runt över hela Sverige och föreläser. Hon delar med sig av sin historia för att hon vill öka öppenheten kring psykisk ohälsa. Men framförallt för att hon vill visa att en diagnos inte behöver vara ett hinder, utan kan vara en styrka om man får rätt stöd och hjälp. För det är hon ett levande bevis på.
6 Comments
Eva
6 november, 2017 at 18:34ja du det där med att läsa högt eller hålla föredrag är coolt men ack så nervöst 🙂
vicky
6 november, 2017 at 18:46Jag hade garanterat kommit om jag bott i sverige, det är super bra å viktigt de du gör! Lycka till!!
Det här blir en lång komentar (ursäkta!) men har du/ngn annan vart med om negativa ”saker” bara för att du har psyk diagnoser / äter medicin? Isåfall kan du inte göra ett inlägg om dina upplevelser? 🙂
Här är ngra fåtal exempel av mina:
1. När jag blir inlagt första gången på psyk avdelning å ringer min föredetta nära vän löd samtalet såhär jag : ”Hej jag har hamnat på sjukhus, vill du komma å hälsa på?” Hon ” ja självklart! Vad har hänt å var e du? Jag kan komma idag!” Å sen när jag berättar svarar hon ”aha, vi hörs..” sen lägger hon på å hör aldrig mer av sig å vi var väldigt nära vänner..
2: För ngra år sedan när jag mådde som värst å försökte ta självmord fick jag alltid höra av ambulans folken ”men fattar du att de finns folk som behöver hjälp på riktigt?! Detta är ingen jävla social taxi!!”
3: På vårdcentralen när dom ser mina diagnoser blir jag inte tatt på allvar för fysiska symtom, vilket händer varje gång. Till ex en gång åkte jag in till akuten för oootroligt magont å dom ville först inte undersöka mig å sa att jag inbillar mig å att de är psykiskt osv. Tillslut skrek läkaren till mig ”men okej vi gör undersökning å tar blodprov men de är nog inget fel på dig!! Förstår du att de blir kö här pga dig å att de är folk som är sjuka på riktigt?!” Efter undersökningarna såg läkaren ut som hon skämdes å berättade att jag måste opereras akut..!
4: nya vänner/kompisar som fått reda på att jag äter medicin å mina diagnoser så får jag ofta höra komentaren ”Men asså behöver du verkligen medicin för du verkar va helt normal?” ”Du ser helt normal ut, jag antar du skämtar om att du vart inlagd på psyket?”
Här va ngra av mina upplevelser..
MALIN
6 november, 2017 at 23:58Hoppas att det går bra för dig! Kram
Mad About Tea
7 november, 2017 at 11:03Läskiga biverkningar!
Hoppas det går bra på föreläsningen!
Joanna Halvardsson
7 november, 2017 at 12:05Ja man inser vilket gift mediciner är när man ser alla biverkningar. Tack fina du.
Lina
7 november, 2017 at 15:48Jag blir jättenyfiken vad det var du fick biverkningar på på nr 6. Synd nog var deltagande inte ett alternativ för mig.