Nu sitter vi i bussen och väntar på att vi ska börja rulla mot Värmland igen. Det känns som mitt bäcken är av och jag är lite fattigare än i morse. Men annars har det varit en bra dag. Det var mycket folk men har varit med om värre. Ni får se vad jag shoppat en annan dag. Nu längtar jag bara hem till min säng.
Foto: Daniel Ström
Jag heter Alexander Forselius och jag är 26 år och bor i Lidköping. Mina största intressen är data, musik och att bada. Jag är aktuell med boken “Jag Upphäver Gravitationen” och har över 4 miljoner streams på Spotify som “Dr. Sounds”. Men resan dit har inte varit helt smärtfri.
Det var har varit några tuffa år i mitt liv. Livet lekte sommaren 2014 med både bad och jobb. Mindre än sex månader senare hade allt gått under. Jag hade hittat jobbet via min musik och vi arbetade med lösningar inom musikbranschen vilket jag älskade. Det var sådana goda energier då. Men mot hösten började grus komma in i maskineriet. Kunderna sköt våra projekt på framtiden och vi hamnade i ovisshet. Samtidigt ringde pappa en dag och tyckte att jag behövde bättre belysning i mitt kök och att jag borde ta tag i mina fötter och dessa fula naglar. Jag hade ingen tid för det, jag led ändå inte av det. Jag tyckte det var viktigare att prioritera den kämpiga situationen på jobbet så jag kunde behålla det, eftersom jag bor själv nu och har räkningar att betala.
I slutet av November bokade jag en tid med en potentiell kund i trakterna som skulle kunna ge oss nya uppdrag. Motgångarna ledde till att jag hade fått en stark craving och åt en stor chokladkaka på torsdagkvällen. Detta gjorde mig extremt gasig i magen och kunde inte sova på natten, och missade att avboka tiden och han blev sur på mig. Samtidigt hade jag bokat en tid för att vaxa av mina öron.
Tisdagen den 2 december 2014 går jag på kundmötet och det ser hoppfullt ut. Nu kanske vi får in kunder till firman som jag kunde arbeta tillsammans. Vi pratade om de olika lösningarna jag gjort, appar m.m. och att det kanske kunde finnas öppningar efter nyår. På nästföljande dag tänkte jag åka till Badhust för att få energi när jag kom på att jag skulle till Vårdcentralen för att vaxa av mina öron. När jag hade vaxat klart kom en annan sköterska och sa att jag hade en tid för fötterna som jag hade glömt bort. Jag satte mig där och berättade om mitt fantastiska liv som dataprogrammerare, i musikbranschen och badhuset. Då sade läkaren att jag absolut inte skulle gå dit eftersom det såg så illa ut med svampen på fötterna.
Jag frågade då om det skulle hjälp om jag aktivt försöker behandla den och göra det mindre smittsamt och hon sa att hon hoppades på det. Det var som en atombomb hade exploderat. Ett svampmoln exploderade. Jag var i chock. Jag som älskade att bada och simma, och nu fick jag inte längre gå dit. Och dessutom var svampen svår att få bort. Jag satt och studerade svampar på nätet och läste om det på nätterna, om det smittar eller inte, om kloret dödar den eller inte. “Tryckvågen” från “explosionen” slog sönder mitt jobb också. Eftersom det kom onda energier, och vi inte in några kundprojekt. Som om det inte räckte så blev min arbetsgivare sjuk. Det är lite som med kollisionen med Mir, mina “solpaneler” hamnade i skugga och mörka energier tog vid. Datorn pajade…
Jag började ana att jag var på väg att förlora jobbet. Dessutom hade jag förlorat den träning jag älskar. Räddaren i nöden blev min musik. För den “tog över” den energi som hade gått till spillo med nya framgångar. Jag fick min låt Aquasphere spelad i Musikguiden i P3. Mot sommaren fick jag ett nytt jobb på ett annat bolag som sysslar med konsultuppdrag. Men då hade jag ännu inte hunnit ställa om mig i den nya situationen och jag hade svårt att anpassa mig till teamet. Även om jag visserligen jobbade hemifrån, kände jag mig rädd då det var en provanställning. Jag hade svårt att koncentrera mig på grund av allt som hade hänt runtomkring.
Jag satsade på musiken som en sidoväg, ett sätt att hitta ett alternativ i fall jag skulle förlora det jobbet med. Jag köpte marknadsföring av spellistor på en Facebooksida av ett meditationsföretag. Då kom jag på, borde man inte kunna framkalla den här känslan som jag hade i vattnet på Badhuset via meditation? Där kommer en lösning på den jobbiga svampkrisen.
Det alternativet var att lyckas inom musiken genom att få med den på spellistor.
I november 2015 blir jag uppsagd och på min sista dag på det andra jobbet händer det jag drömt om – Spotify lägger med min låt Solar Eclipse på listan! Det fortsatte så och musiken gick framåt, jag fick fler låtar på listorna och pengarna började strömma in. Så mycket att jag började bli orolig för vad som skulle hända med de andra stödsystem jag ligger på såsom A-kassa och Försäkringskassan.
På jobbsidan var det desto sämre. Jag och min SIUS-konsulent hoppades på att jag kunna starta om anställningen hos IT-konsultbolaget men de sköt upp starten hela tiden. Samtidigt så hör andra arbetsgivare av sig om nya möjligheter. Jag tackar nej till dem eftersom jag och Arbetsförmedlingen var inställd på att starta på nytt. Men till slut drar dem sig ur och jag står på bar backe. Däremot hör andra arbetsgivare av sig och vill anställa mig, men bara på frilans. Men det får jag inte göra för då går jag miste om A-kassan. Jag visste att det är väldigt osäkra kort så jag skulle nog förlora på det. Jag tackar nej, och fortsätter rundan med Arbetsförmedlingen och hamnar på – Arbetsmarknadsenheten. Jag skulle kunna söka bidrag för start av näringsverksamhet, men då man måste betala tillbaka stödet om företaget läggs ned inom tre år så vågade jag inte.
Jag var på väg att hamna på dagscenter och plocka kartonger bland arbetshandikappade för slavlöner och lägga ned min framgångsrika verksamhet jag brinner för bara för jag inte kunde tacka jag till min bransch på grund av de stelbenta reglerna som tvingar mig att fortsätta gå arbetslös och hamna i arbetsmarknadsträsket men då kom räddningen – Lernia! Då kunde jag sluta stämpla och istället leva på CSN som inte är lika hårda när det gäller företagande som A-kassan och Arbetsförmedlingen”Tack och lov kommer Lernia till undsättningen där jag blir antagen till en tvååring YH-utbildning som jag hoppar på och gör att jag sliter mig fri från dagstämplingens klor. Samtidigt har jag börjat generera större pengar och fler låtar hamnar på listorna. Jag går nu ned från 50% aktivitetsersättning till 25% aktiv sådan och har 25% vilande. Och genom att jag får tillbaka den kosmiska energi via meditationen när badet inte fungerar så flödar den positiva harmonin och framgångarna kommer efter varandra. Ungefär som att soljuset träffar solpanelerna igen och mörkret blir till ljus och harmonin tar vid. Nya möjligheter, framgångar med betyg i skolan och mycket mer.
Eget företag
Det blir höst och vår, och musiken fortsätter gå bra. Skatteverket momsregistrerar mig i Januari 2017 och fem månader senare, när jag blir strandad i Skara efter en kontroll av min nagelsvamp får jag F-skattsedeln i handeln. Jag har blivit skivbolagsdirektör! En ny Bert Karlsson Jr. Fast jag ska inte syssla med flyktingboende eller Schlager. Samtidigt hade jag kommit in på en musikutbildning på Linnéuniversitet. Däremot kommer jag på att då jag redan nu tagit steget ut i företagandets värld. Så jag väljer att lägga till programmering som näringsgren. Och första kunden blir en av de kunder jag hade på företaget 2014.
Det känns som en nystart, en fortsättning på det som havererade. Det var musiken som gav mig första jobbet, gav mig ny väg till energi efter svampkrisen och till sist ledde mig till min arbetsmarknad.
/Alexander
…………………………………………………………………………………………
Har du också en historia du vill dela med dig av på min blogg?
Maila den då till info@joannhalvardsson.se
Godmorgon kompisar! Medan ni sussar sött så står jag här i Ullared, längst fram i kön. Det är ju bara 9 grader, blåser storm och 40 min tills de öppnar ?
Resan hit gick bra. Jag somnade innan vi ens hann åka ut ur Hagfors och sov större delen av vägen.
Nu ska vi shoppa!
Överallt står det att det är höstlov, det är det enda jag saknar med skolan. Kanske skulle börja plugga igen bara för att få lov haha. Jag tar ju dock lov lite då och då ändå. Hur bra är det inte att vara sin egen chef? Man kan ta lov hela tiden;)
På tal om höstlov så ska ju åka mot Ullared om några timmar. Kan vara sämsta dagen på året att åka just dit. Höstlov och lördag och när alla får lön. En annan gång när vi var så var det faktisk besöksrekord.
Bebbsan får som sagt stanna hemma hos pappa men vi får se hur det går. För förut åkte jag bara ner till mataffären och hon satt vid dörren och tjöt. Jag vet inte om det var för att hon saknade mig eller för att jag glömde ge henne en hejdå-godis;)
Tanken var att Henrik skulle komma hit i dag. Att vi skulle ha en mysdag och sen skulle han ha hand om Baby när jag åker till Ullared. Men så blev det inte för han är sjuk så han kunde inte komma. När det inte blir som planerat så får man tänka om, eftersom Baby inte kan vara själv i ett dygn så fick vi åkta till Hagfors. Så jag får kliva på bussen här i stället. Hon vara hemma hos pappa när jag och mamma åker.
När jag ändå kom hem så passade vi på att byta däck på min bil, så nu har Yaris vintersulor på sig.
