Har jag fans?
Det blir alltid lika komiskt när någon av mina följare stoppar mig i mataffären. Dom hälsar glatt som att vi känner varann. För ni har ju full koll på mig, ni vet ju tom vad jag åt till frukost. Men där står jag som ett fån och undrar vem jag glömt bort att jag känner.
I går blev jag stoppad i både mataffären och på Putte i parken. Det är kul att ni kommer fram så jag får se vilka ni är. Men jag kan inte riktigt fatta varför folk blir hispiga av att träffa mig. Ni ser mig som en förebild. Medan jag själv fortfarande ser mig själv som Joanna från Hagfors som ingen vill umgås med.
Samtidigt som jag tycker det är kul så hänger jag inte riktigt med i svängarna. Jag kan förstå om man blir som en fjortis om man träffar coola människor som tex Dregen ? Men inte om man träffa mig?
På bilden ser ni mig med min följare Johanna som jag träffade på PIP i gå
Joanna är speedwayfantasten från Hagfors som vid 16 års ålder fick diagnosen Aspergers syndrom. Men då var det redan för sent för då hade hon redan försökt att ta sitt liv för första gången. Sen väntade flera år med psykisk ohälsa, psykiatrisk slutenvård och åtta självmordsförsök.
I dag har hon hittat tillbaka till livet, flyttat till Karlstad. Utbildat sig till journalist och driver företaget Aspiepower media. Där hon åker runt över hela Sverige och föreläser. Hon delar med sig av sin historia för att hon vill öka öppenheten kring psykisk ohälsa. Men framförallt för att hon vill visa att en diagnos inte behöver vara ett hinder, utan kan vara en styrka om man får rätt stöd och hjälp. För det är hon ett levande bevis på.
No Comments