Yay jag är anställd i 1 år till!
I dag har jag varit på möte med arbetsförmedlingen och Eldialog och skrivit på papper för ännu ett års anställning. Förut har vi kört ett halvår i taget, men jag tycker det är skönt att det nu är lite längre tid och man får känna lite trygghet. Ja iallafall 9 månader till för sen kommer väl förmodligen F-kassan börja bråka om i fall jag verkligen ska bli sjukpensionär på 50%. Är det inte hemskt att man ska börja bli orolig nästan ett år i förväg? Det finns ingen som helst trygghet om man inte blev ”som man skulle” och inte passar in i mallen för hur man ”ska vara” i vårt samhälle.
Det känns hela tiden som att vi letar efter en förvarningsplats att stoppa in mig i ett tag. Nu pluggar du ett år…. Du har du praktik ett år…. Nu har du en lönebidragsanställning i ett år… Nu hör du till det här projektet i ett år…. Det känns som man bara vet vad som kommer hända det närmsta halvåret/året. Varför ska framtiden vara så himla osäker bara för att man har en diagnos? Egentligen är det ju vi med dessa diagnoser som behöver extra mycket trygghet och struktur. Nej tycker verkligen att det är dags för vår beslutsfattare att en gång för alla ta en titt på systemet och hur man ska få oss med funktionsnedsättningar att bli en del av samhället på riktigt och på samma villkor som för alla andra. Jag är iallafall väldigt glad för att jag har hittat arbetsgivare som verkligen förstått grejen.
No Comments