Det är inte bara att leva med Bipolär sjukdom, det är mycket att tänka på…
Något som händer med mig, jag känner det väl. Det har hänt förut, men jag känner också skillnaden. För nu speedar det i väg men jag är ändå ganska sansad i humöret, har fortfarande kontroll. Innan medicinerna var jag en tickande bomb och det svängde 100 gånger per dag och jag fylldes av ångest. De senaste tre dagarna har jag druckit en energidryck om dagen, ingen bra deal. Samtidigt sover jag mindre, blev 7 timmars sömn i natt trots två sömntabletter. Jag behöver minst 10 timmar för att känna mig som en människor.
Och mitt i allt det här ska jag dra i väg på en miniturné. Där kommer jag att utsättas för stress, träffa nya människor, överösas med kärlek och sova sämre. Alla faktorer som behövs för att riskera att dra i gång ett skov. I höstas valde läkaren att höja medicinen mitt under turnén för att broms så det inte drar i väg, han sa att riskerna var för stora. Det är inte bara att leva med Bipolär sjukdom, det är mycket som man behöver tänka på.
Nu känner jag mig mer speedad än i höstas och har inte ens börjat turnera än. Men jag har en plan… Jag ska försöka överleva dagen och morgondagen sen ska jag åka till Hagfors och bosätta mig där hela helgen och börja äta Zyprexa i några dagar, för att bromsa. Sen gäller det att försöka komma in i rutinerna igen, sova ordentligt, äta ordentligt och inte dricka energidryck. Det här är den största skillnaden sedan två år sedan: att det finns en plan och att jag inte känner mig helt hjälplös när jag känner att det börjar svänga.
No Comments