Jag skulle aldrig ha slängt mitt gips…

Ibland blir jag bara så trött på min sjukdom…
Att det aldrig får vara riktigt bra för då händer något nytt. Förra veckan slängde jag mitt avtagbara gips, för jag tyckte att jag inte behövde den mer. Och vad händer? Jo självklart börjar foten att spöka igen. Jag kan få lite ont om jag går lite för mycket, men har inte gått särskilt mycket den senaste tiden. Och nu gör det inte lite ont utan så ont så jag överväger att ta morfin.

Henrik säger att vädret ska bli sämre så vi hoppas på att det beror på det och så länge knaprar jag inflammationshämmande och alvedon och hoppas att det blir bättre snart.

I dag sken iallafall solen och jag måste påstå att kontor är överskattade sådana här dagar. Men avverkade iallafall några timmar på kontoret innan jag åkte hem till mitt hemmakontor, även känt som balkongen.

Efter en stund i solen var det dags att ta liten promenad till Hjärnkolls lokaler för styrelsemöte. På vägen dit kändes foten ganska okej men på vägen hem la den av totalt. Nu ska jag bädda ner mig i soffan och tycka synd om mig själv och vänta på bättre tider.

Kan jag inte bara få ha det bra i en vecka iallafall?