Vardag

Tågräls bredvid psyket, hur tänkte de?

Posted on 11 mars, 2017

Jag och Baby spenderade som sagt fredagskvällen i soffan. Jag gillar egentligen inte rödvin men hade så många points kvar och hittade Henriks vin, så tog ett glas iallafall. Men det här var ändå helt okej, dock är jag nog världens sämsta vindrickare som dricker ett glas i 4 timmar haha:D

Jag däckade inte först;)

I dag blev det sovmorgon igen och ännu en natt med tolv timmars sömn. De senaste 48 timmarna så har jag sovit 22 timmar, haha. Behövs att vila upp sig för snart höjs mitt tempo igen, om 11 dagar drar jag till Skellefteå!

psyket

Solen skiner och det är underbart väder i Karlstad i dag så jag pallade mig ut på en liten promenad. Jag gick förbi huset där jag bodde i månad 2007, där den  låsta psykiatriska slutenvården låg förut. Och det slog mig, hur tänkte de liksom? När de valde att ha en psykiatrisk avdelning bredvid en tågräls? Visst det var en låst avdelning men folk har ju rymt från fängelsen så man borde ju kunna rymma härifrån om man ville också. Tack och lov har de ju flyttat den här avdelningen nu och jag hoppas att de tänkte till lite mer nu när de byggde nya psykatrihuset.

 

 

Joanna är speedwayfantasten från Hagfors som vid 16 års ålder fick diagnosen Aspergers syndrom. Men då var det redan för sent för då hade hon redan försökt att ta sitt liv för första gången. Sen väntade flera år med psykisk ohälsa, psykiatrisk slutenvård och åtta självmordsförsök. I dag har hon hittat tillbaka till livet, flyttat till Karlstad. Utbildat sig till journalist och driver företaget Aspiepower media. Där hon åker runt över hela Sverige och föreläser. Hon delar med sig av sin historia för att hon vill öka öppenheten kring psykisk ohälsa. Men framförallt för att hon vill visa att en diagnos inte behöver vara ett hinder, utan kan vara en styrka om man får rätt stöd och hjälp. För det är hon ett levande bevis på.

You Might Also Like

Ny header

14 april, 2018

Min födelsedagstårta

3 februari, 2018

När allting rubbas…

29 oktober, 2017

2 Comments

  • Reply
    Sofia - bipolär och f.d laestadian
    11 mars, 2017 at 13:15

    Men vad hemskt! Hur tänker man när man har ett tågräls så nära? Sjukt osäkert, men tyvärr är jag inte förvånad.

    Kul förresten att hitta någon mer som bloggar om bipo typ 2! 🙂
    sv: supergott var det 🙂

    • Reply
      Joanna Halvardsson
      11 mars, 2017 at 13:27

      Ja i bland känns det inte som de tänker alls.

      Välkommen hit:)

Leave a Reply