SAFFRANFUDGE
Du behöver:
– 1 burk kondenserad mjölk
– 400 g vit choklad
– 1 påse saffran
– 2 krm gul karamellfärg
– 2 msk smör
Gör så här:
1. Smält kondenserad mjölk, choklad och saffran över vattenbad. Tillsätt eventuellt gul karamellfärg.
2. Rör i smöret i smeten till en glansig fast massa.
3. Klä en form (cirka 20 x 20 cm) med bakplåtspapper. Häll i smeten och låt stelna i kylskåpet över natten.
4. Skär upp i rutor och förvara i kylen.
Ännu en helg börjar gå mot sitt slut tiden går alldeles för fort, jag är hemma i Karlstad igen men Baby blev kvar i Hagfors hon.
När jag kom hem hittade jag mina nya snygga skrivbok i brevlådan, jag lät dem som alltid får mig att le pryda omslaget så nu lär jag ju aldrig mer bli deprimerad igen;)
Tänkte använda den för att skriva upp saker jag borde komma i håg, har jag allt i en bok så kanske jag inte tappar bort det. man kan ju alltid hoppas iallafall
Har även varit och handlat och nu ska jag bädda ner mig i soffan och se på tv resten av kvällen.
I morgon börjar en ny vecka och slutspurten mot julafton, har fortfarande noll julkänlsa och Karlstad fanns det inte en snö så känner mer som höst.
Skulle lätt skippa julen i år och dra utomlands i stället om det hade gått, men bara fyra dagar kvar sen tar jag semester i två veckor även om semestern inte blir utomlands i år.
I går eftermiddag när jag kom till Hagfors så ställde jag mig och baka.
Och i morse vid lunch när jag vaknade upp efter 11,5 timmars sömn så fortsatte jag mitt julbak. Men eftersom jag inte är hypoman i år så blev det ett lite mindre än vad de brukar bli, bara sex sorter, hahaha:D
En annan lite rolig sak: I går morse när jag gick till jobbet så satte jag mössan över luvan på tröjan av någon oklar anledning, brukar inte göra det.
Sen kollar jag på en video från när Backyard Babies var med i Musikkampen tidigare under morgonen, och inser att jag och Dregen körde samma stil i haha.
1. Aspergers syndrom är ingen sjukdom, det är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
Det är inget som går att bota/lindra med mediciner, dock äter många med Aspergers mediciner pga andra saker.
Tex för ångest, depression osv… Som vi får på köpet, eftersom samhället inte är anpassat och vi hela tiden får kämpa för att få vara med på samma villkor som alla andra.
Dock kan man lära sig att leva med diagnosen och få strategier för att hantera jobbiga situationer och på så sätt blir det lättare att leva med diagnosen.
2. Alla med Aspergers syndrom är inte likadana!
Vi är precis lika unika som alla andra människor.
Man behöver uppnå vissa kriterier för att få en Asperger diagnos men vi är inte vår diagnos, vi är individer och fungerar olika även om vi har vissa saker gemensamt.
3. Alla med Asperger har inte svårt att sätta sig in i andras känslor.
Många gånger har jag hört att personer med Asperger är känslolösa och saknar empati bland annat står det på Flashback varje gång någon begår ett hemskt brott.
Det är en stor myt! Vissa av oss är tom överempatiska och kan känna väldigt mycket känslor. Ludde sa en gång: ”Joanna du bryr dig mer om andra, än vad du bryr dig om dig själv” Jag bryr mig väldigt mycket om andra människor och ser jag en okänd person på stan som ser ledsen ut, så kan jag gå fram och fråga om den vill ha hjälp med något.
4. Alla med Asperger lider inte av sin diagnos, och många vill inte ta bort den även om de kunde.
För mig är Asperger min superkraft och hade jag inte haft den så hade jag troligen inte suttit här i dag med fullständiga gymnasiebetyg, 30 kg lättare med körkort och som utbildad journalist. Min diagnos ger mig ett driv andra inte har och jag skulle aldrig vilja byta bort den för den är en del av min personlighet och vem skulle jag vara utan Aspergers syndrom? Inte mig själv iallafall.
5. Aspergers syndrom är en så kallad osynlig diagnos, det syns inte på utsida att jag har det.
Personer med Aspergers ser ut som vem som helst.
Godmorgon mina vänner!
Alltså vet inte vad de är för jävla fel på mig, mår så jävla illa. (Nej jag är inte gravid!)
Funderade ett tag på om de är de nya sprutorna eftersom jag blev illamående dagen efter jag tog dem, och samma sak förra veckan. Men enligt Fass är inte ett illamående en biverkning dock kan medicinen ge trevliga biverkningar som hudcancer och leukemi, ska aldrig mer läsa på Fass. Mediciner är ett gott ont, självklart får inte alla dessa biverkningar de måste ju skriva upp alla eventuella biverkningar men när man läser sådan här så inser man i vilket jävla gift det är.
Som reumatologen sa en gång: ”Har man kroniska sjukdomar så får man tyvärr välja mellan pest eller kolera” Det finns två val:
1. Att man lever med en omedicinerad sjukdom och mår dåligt.
2. Att man tar mediciner som kan ge biverkningar, men de flesta får ju inte ens biverkningar och får man är det oftast inte så allvarligt.
Jag har levt 12 år med omedicnerad Bipolaritet och jag levde 10 år utan att ha medicin för min reumatiska sjukdom, och så här i efterhand undrar jag hur jag klara det. De finns ju perioder som jag knappt klarar det nu, trots mediciner.
Vet att flera av mina läsare lever med kroniska sjukdomar, hur tänker ni om detta?
Har ni valt att medicinera eller inte? Varför?
På tal om mediciner så har jag väldigt lite mediciner i dag om man jämför med vad jag hade 2007, då hade ca tre gånger fler än i dag. Och då hade jag varken medicin för min reumatiska eller mina Bipolära sjukdom.
Hur sjukt är det inte?
Ska försöka orka med att baka lite under helgen med, så jag kanske får lite julkänsla.
Det är 8 dagar kvar till julafton men jag tycker det känns som vilken vecka som helst, har verkligen noll julkänsla.
Insåg förut att jag inte ens köpt julklappar till Baby, dock tror jag att hon blir nöjd av att få lite godis och ostbågar eller att få äta upp min frukost som hon gjorde i morse;)
