Nu har jag varit i väg på traumaterapin för första gången, egentligen skulle vi börjat förra veckan men ändrade planen.
Eftersom jag skulle få mitt pris i lördags, typ 50 meter från platsen där övergreppet hände, så kändes inte rätt läge att börja då.
Traumaterapin går ut på att man pratar om händelsen om och om igen, och man får inte stänga av känslorna.
Sen kommer vi även spela in så jag kommer kunna lyssna på det hemma.
Det kommer såklart bli ganska jobbigt och vi vet inte alls hur jag kommer reagera.
Och då kändes det lite korkat att åka till platsen de första jag gjorde, därför började vi inte förrän i dag. Vi smygstartade lite förra veckan och gick igenom hur vi skulle göra men tog en annan händelse, som inte väcker lika mycket känslor.
Så förra veckan fick jag traumaterapi för att jobba för en speedwayförare, man kan behöva det efter sju år;) Men som sagt började vi med den riktiga händelsen i dag och än så länge känns det bra, men vi har inte kommit så långt än.
Är beredd på att det kan bli jobbigt men i slutändan blir det nog bra. När jag var klar gick jag till vårdcentralen och lämnade prover som jag skulle ha gjort för tre veckor sedan, bättre sent än aldrig sägs det ju.
Sen mötte jag upp mamma och moster med flera som var i stan och tog en fika.
Nu håller jag på att göra mig klar för ska på styrelsemöte om en stund och sen blir de julbord.
Eftersom jag skulle få mitt pris i lördags, typ 50 meter från platsen där övergreppet hände, så kändes inte rätt läge att börja då.
Traumaterapin går ut på att man pratar om händelsen om och om igen, och man får inte stänga av känslorna.
Sen kommer vi även spela in så jag kommer kunna lyssna på det hemma.
Det kommer såklart bli ganska jobbigt och vi vet inte alls hur jag kommer reagera.
Och då kändes det lite korkat att åka till platsen de första jag gjorde, därför började vi inte förrän i dag. Vi smygstartade lite förra veckan och gick igenom hur vi skulle göra men tog en annan händelse, som inte väcker lika mycket känslor.
Så förra veckan fick jag traumaterapi för att jobba för en speedwayförare, man kan behöva det efter sju år;) Men som sagt började vi med den riktiga händelsen i dag och än så länge känns det bra, men vi har inte kommit så långt än.
Är beredd på att det kan bli jobbigt men i slutändan blir det nog bra. När jag var klar gick jag till vårdcentralen och lämnade prover som jag skulle ha gjort för tre veckor sedan, bättre sent än aldrig sägs det ju.
Sen mötte jag upp mamma och moster med flera som var i stan och tog en fika.
Nu håller jag på att göra mig klar för ska på styrelsemöte om en stund och sen blir de julbord.
No Comments