november 2016

Jag blir så trött på att varje gång jag skriver att jag är sjuk eller känner mig hängig så kommer kommentarer som ”Du borde vila, du kör på för hårt… osv”. Jag vet att ni bara menar väl men det blir ganska tjatigt att höra det hela tiden om och om igen. Ni får följa stora delar av mitt liv, men ni vet inte allt om mig. Jag lägger bara ut 90% av mitt liv här på bloggen, vad vet ni vad jag gör de resterande 10%, kanske ligger jag och stirrar in i en vägg. Jag önskar att de var så enkelt att om jag vilade mer så blev jag friskare, men tyvärr är det inte så enkelt att leva med kroniska sjukdomar. Det spelar ingen roll hur mycket jag vilar, jag äter fortfarande mediciner som dödar mitt immunförsvar och har en kropp som drar på sig många infektioner. Jo jag har gjort mycket den här hösten, men jag har aldrig gått över 50% som min arbetsförmåga är bedömd till. Och om ni nu glömt det så jobbade jag bara 25% och vissa veckor inte alls mars- augusti pga operationen av min fot. Så ingen kan komma och säga att jag jobbat för hårt i år, för så här lite har jag aldrig jobbat någonsin. Kanske gör jag er besvikna nu men vissa dagar när det är mycket att göra så skriver jag inte ens ett blogginlägg. Det finns en funktions som heter tidsinställa inlägg, den använder jag när tiden inte räcker till. Alla inlägg som är om vad jag gjort i dag är självklart skrivna här och nu men vissa inlägg tex fråge-listor kan vara skrivna en annan dag och inställda så de kommer upp automatiskt de dagar jag har mycket att göra. Sen kanske min kropp skulle må bättre av att bara jobb 40%, och de här har jag skrivit om förut. Men försäkringskassans system ser inte ut så, man kan bara ha aktivitetsersättning på 25, 50, och 75 %. Och har man gått över 25% och visat att man klarat det så är det kört, så jag blir straffad för att jag försökte jobba mer än vad jag kunde. Visst kan jag gå ner och jobba 40% men då får jag inge mer bidrag för de 10% mindre jag jobbar och då går de inte ihop för mig ekonomiskt, för det är nätt  och jämt att det ens går ihop nu. Förstår inte ens varför jag ska behöva sitta och förklara detta och försvara mig för att slippa få höra ”du måste vila”, hela tiden. Jag förstår som sagt att ni bara menar väl men jag är beredd att påstå att jag känner min kropp ganska väl efter över 28 år tillsammans och jag vet när den behöver vila. Jag behöver inte daltas med som någon jävla bebis, av personer som inte ens känner mig och som inte vet hur hela mitt liv ser ut. Men om ni nu vill att jag ska vila så kan ni ju skänka lite pengar till mig, så lovar jag att jag direkt ska boka en resa och dra till Thailand;)