I går möttes jag av ett sorgligt besked, jorurnalistlinjen på Molkoms folkhögskola läggs ner efter denna termin. Innan jag sökte till journalistlinjen så hade jag funderat på det i flera år, men hur skulle det gå till? Jag klarar ju inte att plugga 100%, men jag valde tillslut att göra ett försök och kom in. Och det är ärligt talat det bästa som någonsin hänt mig! Hade det varit en universitetsutbildning jag sökt till, så skulle jag fortfarande inte kunna titulera mig som journalist. Där är det alldes för fyrkantigt och jag skulle aldrig ha passat in i den mallen. Men på folkhögskolor är det helt annorlunda, där ser man varje person och tar vara på dennes styrkor och hjälper till att jobba med svagheterna. Man får vara den man är, och ingen försöker ändra på en. Jag önskar att alla skolor jobbade på samma sätt som folkhögskolor, för vi är inte likadana och vi passar inte i samma mall. Jag klarade inte att sitta 40 timmar i veckan i ett klassrum, men måste man alltid göra det för att lösa en uppgift? Nej, på folkhögskolan insåg man att jag jobbade bättre hemma i min soffa, och att jag gjorde lika mycket som mina klasskompisar fast jag inte alltid fanns i klassrummet. Det här var första gången i hela mitt liv som jag kände att jag på riktigt var en del av en klass. Jag var med på samma villkor som mina klasskompisar, fast jag inte riktigt hade samma förutsättningar. Man tog vara på min styrkor och stöttade mig med det som kunde vara svårt, och hjälpte mig att utvecklas. Det är med stor sorg som jag ser Värmlands enda journalistutbildning gå i graven, en utbildning som fört många journalister ut till arbete. Men som även fått många människor att växa, utvecklas och träffa nya vänner för livet. Året på journalistlinjen har format mig till att bli den jag är i dag, och jag är stolt över att vara den personen.
Foto: Karin Jonsson
Foto: Karin Jonsson
No Comments