oktober 2016

Den senaste dagar har kreativiteten flödat och jag har skrivit fyra kapitel till min bok. Det är enklare att skriva om de roliga delarna än de tragiska, och det kanske  är tur att det är så. Så  de senaste dagar har jag skrivit om: Kärleken till Dregen och Backyard Babies. Kärleken till speedway. Kärleken till min bästa vän. och Kärleken till Molkoms Folkhögskola. Min bok innehåller mycket kärlek, jag hade kunnat fylla den med massa hat men jag tror inte att hat leder någonstans. Skulle jag må bättre av att skriva om hatet jag känner mot personer som har behandlat mig illa? Nej troligen inte och ärligt talat så kan jag nog påstå att jag inte kan hata, jag är en ganska förlåtande människa och alla som vill ha en andra chans, får oftast det. Världen blir  inte bättre av hat, det som har hänt mig har redan hänt och tiden spolas inte tillbaka bara för att man hatar. Men självklart kommer min bok handla om jobbiga saker jag varit med och det kommer troligen finnas personer som inte delar min uppfattning om hur saker gått till i vissa situationer  och det respekterar jag, men den här boken kommer att handla om mig och MINA upplevelser. De flesta personerna som nämns i min bok kommer inte ha sitt riktiga namn. Men det finns några som kommer ha det och de personerna kommer få läsa stycket om sig och godkänna det innan boken går i tryck. Och det är personer som de inte spelar någon roll om de får ett annat namn för man kommer ändå veta vilka det är. Mina föräldrar är ju mina föräldrar, Henrik är ju min pojkvän och alla vet att jag skött Luddes hemsida i sju år, så det skulle bara bli löjligt om jag skrev ”en speedwayförare” i stället för hans namn. Jag hade kunnat gottat ner mig och berättat massa personliga saker om andra personen men det är inte det den här boken ska handla om. Den här boken ska handla om mig och min resa med fokus på mig och inte människorna som bara swischat förbi i mitt liv. Jag skriver inte den här boken för att få en revansch för de har jag redan fått när min föreläsning fyllde Hagfors kyrka. Jag skriver den här boken för att jag tror och hoppas att den kan hjälpa många personer som har samma diagnoser som mig och deras anhöriga för jag hoppas  att de kommer känna att de inte är ensamma men att det finns hopp. Men framförallt så hopppas jag att min bok ska öppna upp för samhället hur det kan vara att leva med flera osynliga funktionsnedsättningar men att en diagnos inte behöver vara ett hinder utan kan vara en styrka om man får rätt stöd och hjälp. Och ingen kommer att hängas ut i min bok,sen om de ens blir en bok och när det blir en bok, det återstår att se:)