Ja hur går de egentligen med allt? Det kanske är dags för en lägesrapport. Kropp: Det är snart fyra månaden sedan operationen av foten. De sa att de skulle ta 6-12 månaders rehab för att bli återställd. Eller så återställd man kan bli med ett ledband för lite i foten. Jag ska köra med gummiband varje dag men jag slutade med det och gör det bara i bland. Smärtan blev för stor och jag tycker att simningen ger bättre resultat. Rörligheten är helt okej, dock har jag dålig balans. Kan inte sitta på huk och det är jobbigt att gå i trappor och uppförsbackar. Dock klara foten flera mils gående och cyklande förra helgen i Göteborg. Jag hade lite ont i måndags men oväntat lite. Största förändringen efter operationen är att den kroniska smärtan är borta, vilket också var vårt mål såklart. Visst gör de ont när jag överanstränger den men jag har inte smärta hela tiden som innan och jag gråter mig inte till sömns.
Själ:De satte ju ut den nya medicinen pga allergisk reaktion så har bara Seroquel 200 mg nu. Och sen har jag Saroten 20 mg för IBS. Den är en psyk medicin från början och den påverkar mig säkert på något sätt, men jag har den alltså inte som psykmedicin utan för smärta. De ringde förra veckan från öppenvården och sa att läkaren är borta i en månad så de väntar med att sätta in något nytt förrän han är tillbaka. Det jag gått ganska bra sedan de satte utan den förutom att jag blev lite svajig och fick någon konstig blandfas och mer ångest första dagarna men höll de i schack med behovs medicin. Så är väl bara att vänta och sa vad läkaren vill testa den här gången. Kanske blir det Litium tillslut iallafall men jag gillar Seroquel så mycket för den ger inga biverkningar. Så jag tänker inte låta dem ta bort den i första taget.
Så här ser foten ut fyra månader efter OP
No Comments