augusti 2016

​Det senaste dygnet har ett antal personer som inte känner mig informerat mig om att jag har fel diagnos. Jag har inte Bipolär typ 2 för jag har tydligen Borderline, detta vet dem genom att läsa min blogg eller känna mig ytligt. Redan 2008 sa jag själv att jag hade Borderline dock var läkarna snabba med att säga att så är inte fallet, jag uppnår inte alla kriterier. Jag har träffat hundratals  specialistläkare inom psykiatrin under mina 15 år i systemet. Och de enda de egentligen varit överens om, under dessa år är att jag inte har någon personlighetsstörning. Jag är utredd för Schizofreni två gånger.  Under min senaste utredningen öppnade de upp för både Schizofreni,  Bipolär typ 1 och 2, Borderline och Adhd. För att de en gång för alla skulle komma fram till rätt diagnos. De kartlagde hela min journal (som är ganska tjock efter 15 år) och de kom än en gång fram till att jag inte har Borderline.  Jag har Aspergers syndrom som huvuddiagnos och Bipolär sjukdom typ 2 som tillläggs diagnos. Anledningen till att de missat att jag var Bipolär var för att jag aldrig hade berättat för psykiatrin om min mani, för att jag såg de som mina friska stunder. Jag VET att jag har rätt diagnoser i dag och jag blir väldigt trött på att personer som inte ens känner mig ska ifrågasätta det. Ja jag har själv valt att vara en offentlig person och dela med mig av min psykiska ohälsa men ni vet inte allt om mig. De vet dock de hundratals läkarna jag träffat som sagt att jag inte har en personlighetsstörning. 2008 fick jag även vara försökskanin för en maskin som annars bara finns i Stockholm. Där man ska kunna mäta signaler på hjärnan och på så sätt se om man har en personlighetsstörning. Detta test visade att jag inte har de.  Och det är helt sjukt att jag ens ska behöva sitta här och försvara mig mot personer som inte ens känner mig. Nej jag är inte nöjd över vården jag får och jag kanske inte får rätt vård. Men det är inte för att jag har fel diagnos utanför att psykiatrin bara ger en viss vård till personer med vissa diagnos. Vi måste sluta sätta in människor i fack, vi med diagnoser är med individer och är unika. En viss vård funkar på en del personer annan inte. Och egentligen är det inge fel på vården jag får, jag mår riktigt bra när jag får den. Problemet är dock att min psykolog hade semester i sju veckor och då försvinner vården, och det finns ingen backup. Och sen är det inte optimalt att ha fem olika läkare på ett år som man träffar en gång var, som ska ställa in en medicinering. Det har en förmåga att bli kaos när det är för många kockar på en soppa. Som sagt jag har valt att vara en offentlig person och att dela med mig av mitt liv på ett öppenhjärtigt sätt. Men jag tycker inte att det är okej att personer öppet på min blogg ska sitta och diskutera om jag har rätt diagnos eller ej. Därför tänker jag sluta blogga på obestämd tid för jag tappade lusten för allt och har inte lust att folk som inte känner mig ska sitta och döma mig.