Än finns de hopp för psykiatrin….

I bland har man tur för när jag ringde till öppenvården så fick jag prata med en jättetrevlig sköterska. Hon höll med mig om att detta inte är okej och att jag måste få träffa en läkar så fort som möjligt. Så hon lovad att göra allt hon kunde för att jag ska få en tid så fort som möjligt. Jag har även sagt att de kan ringa med kort varsel, så kommer jag på direkten Eftersom de kändes som psykiatrin kapa mig vid fotknölarna igen när de ringde och lämnade återbud till min psykolog, så orkade jag inte åka till jobbet i dag. Kände bara hur ångesten växte och att jag ville dra täcket över huvudet och säga godnatt tills de lyckats få fram den där läkartiden. Så jag smsade min chef och fråga om jag fick jobba hemifrån och de fick jag, jag är glad att jag har så förstående chefer för jag känner verkligen inte att jag orkar träffa människor i dag.  Så nu ska jag gå till affären innan de blir lunchkaos så jag träffar på så lite person som möjligt. Sen ska jag åter gå till sängen med datorn och spendera dagen här. Men det känns skönt att sköterskan tog mig på allvar och jag tror att hon på riktigt kommer göra allt för att det ska bli så bra som möjligt för mig. Nu får vi hålla tummarna för att de blir så fort som möjligt och inte i morgon för då kör de ihop sig för jag ska ju till Filipstad och föreläsa då.