Åh i går var jag arg på banken, i dag är jag arg på Försäkringskassan. Om två veckor går min aktivitetsersättning ut och jag har nu gått runt och väntat på ett besked. Men eftersom de börjar bli dags att få ett svar nu så ringde pappa och fråga vad de höll på med. Och tydligen beslutade de i MAJ!!! att jag skulle få förlängt till januari 2018 (Då fyller jag 30 år och det är sjukersättning som gäller), men det beskedet hade de glömt att skicka ut till mig. Så nu har jag gått runt i två månader och vart orolig helt i onödan, heja att de som vanligt inte har system som fungerar! Nu kan jag vara lugn i två år till i alla fall… Så nu borde allt vara lugn och frid, men nej… Jag har ju varit sjukskriven i tre veckor pga av operationen av foten som ni redan vet. Och min arbetsgivare har gjort en ansökan om sjukpenning på 25%. Sen har jag ju eget företag och jag ska göra en ansökning på 25% för de timmarna. Men Försäkringskassans ansökningar är ju inte gjorda för personer som jobbar som mig och har flera jobb så de går inte att fylla i. Så ringde handläggaren för aktivitetsersättning som jag hade direktnummer till men hon jobba inte med sjukpenning så hon kunde inte hjälpa mig och skicka mig till kundtjänst. Men där var 175 personer före mig i kön så jag gav upp. Och det är just det här som är en del av min diagnos och mina svårigheter, att styra upp sådana här situationer. Stå i telefonkö, eller ens komma i håg att ringa det där telefonnumret. Och allt det här krånglet tar så himla mycket energi, energi som jag verkligen behöver för att klara min vardag och inte vill slösa bort på onödiga saker som system som inte fungerar. Det är nästan så att man borde få betalt för all tid man måste lägga ner på alla ansökningar och krångel, som ingår när man har en neuropsykiatrisk diagnos och inte är ”gjord efter mallen”.
No Comments