Vi måste sätta ner foten!

I dag är det exakt ett år sedan jag låg i ambulansen på väg till akuten efter min nionde överdos. Även om jag skämdes något fruktansvärt över vad jag gjort så kändes bra att jag helt plötsligt var nog sjuk för att få vård. Det är skärmande att psykvård i Sverige är så dålig, så fast man funnits i systemet i över 15 år så måste man ta en nionde överdos för att bli ”nog” sjuk. Fast man ringt och bett om hjälp fem gånger. Jag är inte stolt över vad jag gjorde men samtidigt var det just mitt agerande som gjorde att jag överlevde de här.För det var det här påhittet som gjorde att jag äntligen fick min Bipolär diagnos och rätt medicin. Utan det hade det aldrig gått och det är ett under att det ens gick i två år utan medicin. Ett år sedan allt kraschade. Ett år sedan resan tog en ny vändning. Ett år sedan saker föll på plats. Ett år sedan jag började få livet tillbaka. Jag uppmanar ABSOLUT INTE att någon ska göra samma sak som mig! Man har rätt till att få vård, fast det i bland kan ta lite tid, men ger er ALDRIG! Åk och sätt er på psykakuten och åk inte därifrån förrän ni fått hjälp. För det tänker jag göra nästa gång livet kraschar! Om vi vägrar ge oss och kräver att få vård så måste de en gång för alla lägger mer resurser på psykvården! Vi får ALDRIG ge oss!