Jag vet inte hur ofta jag möts av kommentarer som: ”Shit vilket skönt liv du har, som bara behöver jobba 4 timmar per dag.” Fast grejen är att jag har aktivitetsersättning och bara jobbar 50% av anledningen att jag jobbar 100% på den tiden. Så skulle jag jobba 100% så skulle jag jobba 200%, och det klarar ingen av i längden. Det här är en grej som personer som inte känner en person med Aspergers syndrom har svårt att förstå. ”Vanliga” människor kan typ ta en fika på stan, eller kanske gå på bio och se det som chill. Men när jag gör sådana saker så går min hjärna fortfarande i 220km/h timmen och suger in alla intryck som en tvättsvamp. Och jag måste efter detta gå hem och låsa in mig i min lägenhet för att min hjärna inte ska explodera. När jag chillar så gör jag det inte för att nice utan för att måste göra det för att inte bli utbränd. Jag måste ha de där 50% som jag inte jobbar för att återhämta mig. För att min hjärna inte ska gå i 200 km/h timmen hela tiden så måste jag ha inplanerade tider varje vecka när jag låser in mig i lägenheten med Baby och ligger med datorn i knät och gör ingenting. Det här är något jag måste göra för att inte gå under.
23 maj, 2016
Gud va varmt det är ute i dag, jag har knappt varit ute men insåg det när jag gick och hämta ut paket förut. När paketet var uthämtat gick jag hem och la mig i soffan. I dag är Fröken B extra gossjuk, ja det kan ju inte vara lätt att vara ensam hemma i hela fyra timmar liksom;) Så när jag väl kom hem tyckte hon att hon skulle ligga nära mig, helst på min axel. Jag trodde det var en katt jag hade, inte Herr Nilsson men tydligen hade jag fel:P I morgon har jag bara ett besök hos psykologen kl 10 inplanerat sen har jag inga planer alls för dagen. Eller nu ljög jag, klockan 19 ska jag självklart sitta bänkad framför tv:n och speedway, men förutom det har jag inga planer;)