9 maj, 2016

Vuxebhab tycker att jag klarar mig själv nu, det tycker inte jag. Det är nu som jag på riktigt får testa om jag faktiskt har lärt mig att planera och tänkte efter. För nu när jag har eget företag så finns det ju ingen som drar i handbromsen när jag drar i väg, utan det är mitt eget ansvar. Och är ju nu jag behöver deras stöd som mest. Jag hatar när myndigheterna vill avsluta insatserna så fort man når målen utan att testa ordentligt om de går. Det är bara du ringer om du vill komma tillbaka,  säger dem. 1. Det är ju just det som är mitt problem,  att ringa när jag behöver hjälp. Jag kommer skjuta det framför mig tills jag springer in i väggen och blir utbränd och Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen sopar upp högen av mig och tycker att jag behöver hjälp och hjälper mig ringa. Se bara hur de gick förra sommaren. 2. Nej det är inte bara att ringa för att komma tillbaka. I sådana fall får man ringa tre månader innan man behöver hjälpen eftersom det alltid är världens längst väntetid. Så nu har jag iallafall fått lov att vara kvar tills augusti.  Sen får jag väl hota med att limma fast mig i stolen eller nått. Började direkt med att visa att jag inte vet vad vila är för gick hem, slängde i mig lunch och drog till jobbet en timma för tidigt. Fast det kändes bättre att dra i väg än att sitta hemma och inte göra ett skit och nu får jag ju komma ut i de fina vädret en timma tidigare. På kontoret hittade jag mina hjälpmedel som Arbetsförmedlingen kört hit. Så nu har jag höj och sänkbart skrivbord och hela kittet och slipper slita sönder min kropp, mer än vad den redan är.

Godmorgon mina vänner! Så skönt att få sova ut ordentligt så man vaknar av sig själv när solens strålar lyser in genom gardinen, och man vaknar och känner sig utvilad. För att sen kunna göra sig klar och äta frukost i lugn och ro. Oftast är jag så trög på morgonen så jag skippar både att fixa håret och äta frukost, för jag har fullt upp med att hålla mig vaken och kliva upp ur sängen. Så jag gillar sådana här dagar utan stress. Om en timma ska jag i väg till vuxenhabilitering  sen ska jag försöka få i mig till lite lunch innan det är dags att bege sig till jobbet. Sjukgymnasten ringde förut och undra när jag kommer nästa gång men jag valde faktisk att lägga det på is tills i höst när foten är lagad. Det är jätte skönt att vara i varma bassängen på sjukhuset men just nu har jag så himla mycket saker att göra inför operationen . Och även om jag tagit bort sjukgymnastiken så har jag fortfarande två besök i veckan på sjukhuset kvar. Jag jobbar egentligen halvtid på sjukhuset och jag borde nästan få en lön för att jag är där så ofta;) Det blir bara massa flängande fram och tillbaka och massa stress och vi kommer ju ändå få börja om med rehab av foten efter operationen så jag väljer i stället att lägga den tiden på annat så länge.