Smärta

Jag hatar att smärtan i foten alltid ska vara som värst när jag ska sova, pulserar ändå upp i vaden. På dagen är det lättare att tränga bort det för jag har annat att tänka på, men när kvällen kommer oftast smärtan ikapp. Men det är bara 34 dagar kvar till operation nu, så är bara att försöka stå ut. Eller jag hoppas iallafall att det blir operation den 27 maj som de lovat i telefon. Men jag tycker de borde landa en kallelse i brevlådan snart  eftersom jag både ska ta EKG och blodprover inför. Tydligen var det rutin på det om man medicineras med biologiska läkemedel mot reumatiska sjukdomar. Men ger dem en vecka till att skicka en kallelse annars får jag ringa och fråga. För det har hänt förut att mina brev från landstinget inte kommer fram. Och en gång fick jag svar på ett provsvar fyra månader efter att de hade postat det. Men blir det ingen operation den 27 maj så kommer jag vända upp och ner på sjukhuset. Jag har liksom haft kronisk smärta och antagligen gått runt med en trasig sena i tio månader nu, jag pallar inte mer. Uppdaterat: Fick frågan vad jag gjort med foten, det kan ni läsa om här: http://www.Joanna Halvardsson.se/2015/11/03/saga-om-den-trasiga-foten/http://www.Joanna Halvardsson.se/2016/02/29/det-blir-en-operation/