ATT VARA DEN SOM ALLTID SKÄMMER UT SIG

Har precis kommit hem från filminspelningen, det blev bra tillslut men började med att jag fick ett mindre utbrott. Det är ingen hemlighet att jag är lite ostabil just nu, varför vet jag inte riktigt men det är lite svajigt. Så när vi började spela in och dom sa till mig två gånger att jag skulle prata saktare så fick jag ett spel, gick där i från och smällde igen dörren och låste in mig på toan och grina.  I det här fallet var det egentligen ingen större grej, alla som var med känner mig och har vart med förr och vet att det bästa är att låta mig va i fred en stund. Och efter att jag fått i mig en bulle så hade jag lugnat ner mig och sen satt hela inspelningen utan problem. Men i bland kan jag själv känna att det är ganska jobbigt att vara den där personen som alltid skämmer ut sig. Den som alltid får ett spel, springer ut och grinar. Den som alltid blir så upprörd fast alla runt omkring inte riktigt förstår varför, och ibland förstår jag inte ens själv varför. Jag fick frågan om jag ville skjuta upp inspelningen och ta den en annan dag när jag mår bättre men för mig var det inget alternativ för då känner jag mig bara ännu mer misslyckad. Jag är då inte bara personen alltid skämmer ut sig utan jag också personen som förstör. Självklart är det ingen som tycker att jag förstör utan det är en bild jag själv målar upp. Även om man får höra hundra gånger att det inte gör något så är det ändå en skam man bär med sig. Är det någon som känner igen sig? Efter inspelningen blev det lunch på Spicy hot, nu ska jag bädda ner mig i soffan och bara ta det lugnt.