Promenad till psyk

Bestämde mig för att ta gå till psykologen i dag för att få lite luft. Tog med mig kameran och nu visar stegräknaren 2,44km, med gips! I dag pratade vi om att jag känner mig lite hypoman och är rädd för att dra i väg nu när jag ska vara min egen arbetsgivare och det inte finns någon som drar i handbromsen. Han tycker att jag måste få dra i väg lite i bland för det är faktiskt inte heller normalt att vara helt neutral hela tiden, allas liv går ju lite upp och ner oavsett om man har  Bipolär sjukdom eller ej. Och han påminde mig om hur det var i somras när jag kom till honom för första gången och klättrade på stolen för att jag inte kunde vara still. På bara de här nio månader har jag gjort enorma framsteg och verkligen börjat förstå hur jag egentligen fungerar och hur jag ska anpassa mig till min nya diagnos. Ja vi får väl se hur det blir, kanske bakar jag 200 muffins innan dagen är slut;) Nu är jag hemma och har ätit lite mat och tar det lugn i väntan på nästa möte på Vuxenhabiliteringen klockan 15.