Sömnlöshet

Kollar på klockan och räknar ner, 7 timmar och 30 minuter kvar tills klockan ringer.  Kollar var tionde minut som någon jävla tvångstanke och ser hur tiden rinner i väg. Tiden sömn jag behöver för att fungera som människa bara försvinner. Det är underligt att när jag sover själv ligger jag och tvingar runt och kan inte komma till ro. Somnar tillslut på en sömntablett kramades på en kudde. Men när Henrik sover bredvid mig somnar jag nästan direkt jag sluter ögonen. Tryggheten att han finns där får mig att sova tryggt utan tabletter. Men han är inte här nu och jag vandrar fram och tillbaka i lägenheten och kollar på snön som faller. Väntar på att tabletten ska börja verka och att jag ska få ro.