Som ingen har missat är det min födelsedag i dag. 28 år gammal, eller ja det är egentligt några timmar kvar för jag är född 20:28. En födelsedag innebär att man får massa med telefonsamtal, och helt plötsligt måste vara jääääätte social, något som kan vara jobbigt för oss med Aspergers syndrom. På en vanlig vecka kan jag liksom boka in socialtid och sprida ut det över hela veckan och fly till ensamheten i soffan med Baby. Men på min födelsedag vill alla gratta mig samtidigt. Jag gillar att alla ringer och grattar mig men vi är uppe i snart tio telefonsamtal nu, och det tar så himla mycket energi. Och alla vill ju samma sak så de sista samtalen känner jag hur jag pratar på automatik. ”Ja jag har haft en bra dag.” ”Jag har jobbat och vart på stan med Carolina” ”Nej jag har inte ätit tårta men två semlor” ”Jag önskar mig bara pengar” ”Ja jag ska firas på fredag, vi ses då, hejdå” Men fördelen med att vi lever på sociala medier i dag är att jag fått ett antal mindre samtal än tidigare år för man kan gratta mig på andra sätt. För övrigt har mamma och pappa ringt och sagt grattis tre gånger i dag, och de hinner nog med någon gång till, haha. Jag tror de tycker det är lite jobbigt att de inte får dela min födelsedag med mig;) Hur överlever du din födelsedag? Pinar du ut eller stänger du av mobilen?;)
Daily Archives
9 februari, 2016
Efter jobbet åkte jag mot sjukhuset och sjukgymnasten som vanligt på tisdagar.
Nu har även hon tappat hoppet om att man ska kunna laga min fot med rehab så hon skickar en remiss tillbaka till ortoped. Får väll se vad de hittar på men dröjer väl runt tre månader innan jag ens får komma dit.
Ärligt talat hoppas jag på en ny operation, helst så fort som möjligt.
De har pratat om att ta bort senan helt och sy hopp den med andra senan.
Jag klarar mig med bara en, jag kommer aldrig bli en elitidrottare men det har jag inte trott att skulle bli de senaste tio åren heller:P
Jag förstår att de vill testa allt innan de går in och rotar igen, för det är alltid risker med en operation. Men nu har jag gått över sex månader med gipssko och jag kunde gå utan den en månad sen blev foten svullen och blå igen. Och jag har haft ont i min fot i över två jävla år. Jag vill bara kunna gå igen och framförallt vill jag leva utan smärta.
Ja det är väl bara att vänta snällt i några veckor sen ska jag ringa och skrika lite på dem, det brukar funka.
Efter sjukhuset åkte jag och hämta Carolina och vi åkte mot Ikea för att köpa grejer som behövs till tårtan som hon ska göra tills mitt kalas på fredag.
Sen åkte vi vidare mot Bergvik för fin middag.
Till efterrätt blev det pimpad Nutella-semla hemma hos mig och Baby, den var faktisk väldigt god. Nu ska jag bädda ner mig i soffan med Fröken B och bara chilla.
