Monthly Archives

januari 2016

Okategoriserade

Vart ringer man när man inte vill leva?

Det är många gånger som jag suttit på psykiatrin och ställt frågan: ”Vart ringer jag när jag mår dåligt men inte mår nog dåligt för att åka till psykakuten?” Något jag fortfarande inte fått ett bra svar på. För i bland så vill man prata med någon med psykakuten är kanske känns jobbig att ringa till. Många vet inte om det men det finns andra alternativ om man vill prata med någon. Mind är en ideell förening som arbetar för psykisk hälsa och stöder människor i kris. Och dom har tre olika stödtelefoner:

  • En självmordslinje som är öppen dygnet runt dit man både kan ringa, maila och tjata anonymt om man har tankar på att ta sitt liv.
  • Föräldratelefonen för dig som är orolig för ditt barn eller barn i din närhet
  • Äldretelefonen för dig över 60 år  som känner att du vill prata med någon.
Jag som själv har egen erfarenhet av  suicidtankar/försök tycker att Minds självmordslinje är en av de bästa sakerna på länge. Och det är något som borde ha funnits för länge sedan. Det är så himla bra att sådana här linjer finns. Att det ALLTID finns en medmänniska på andra sidan luren. Om psykisk ohälsa är någon vi har svårt att prata om så är självmord något som  vi absolut inte pratar om. Många tror att ett självmordsförsök är en självisk flykt eftersom personen inte bryr sig om de som blir lämnade. Jag kan säga er att när en person kommer till den punkten tror de verkligen att deras anhöriga kommer att få det mycket bättre när de är borta. Detta är psykisk sjukdom och inte egoism. Sanningen: depression är en fruktansvärd sjukdom och tycks obeveklig. Här kan ni läsa om mitt senaste självmordsförsök, för det är det som det är om man läser i min journal. Men för mig var det bara ett desperat rop på hjälp. Nu behöver jag inte göra så mer, för nästa gång jag får de här tankarna så kommer jag ringa till självmordslinjen, för det finns alltid hjälp att få även om det i bland tyvärr kan ta lite tid att få rätt hjälp. Men vi måste skärpa oss nu vi måste börja prata om det här viktiga ämne som berör oss alla på olika sätt!   zxbnvzuak5w7n7wvskwe
]]>

Okategoriserade

Tankar om nya booendestödet

Kom hem från jobbet och hitta en katt i handfatet, där låg hon och såg väldigt oskyldig ut. Men det råkar vara så att det är någon som vält ut en stor burk med kattgodis över hela golvet när jag kom hem, och en del av innehållet saknades. ”jag har legat här i handfatet hela dagen, men jag såg att det var en inbrottstjuv här förut”, sa Baby. Jag vet inte riktigt om jag tror på hennes berättelse;) Nu har även mitt nya booendestöd vart här, är väldigt skönt att det dragit igång igen och det kändes väldigt bra. Blir nog bra de här. Nu blir det en lugn kväll, är trött och känner mig febrig:/ IMG_3844.JPG

IMG_3846.JPG

var och handla lite förut;)

IMG_3850.JPG

Jag gillar att de gett mig rosa medicin, helt i min stil

]]>

Okategoriserade

Det borde vara olagligt att gå ut..

Höll på att frysa ihjäl när jag vaknade och stoppade ut foten utanför täcket. -15 visar termometern, och det borde vara olagligt att gå ut när det är så här kallt. Har dubbla tröjor på mig i dag men fryser i alla fall- Och har ont i huvudet och känner mig så jävla trött. I bland önskar jag att jag med var en innekatt och kunde ligga så här och chilla hela dagarna: IMG_3835.JPG

]]>

0 Comments
By
Okategoriserade

Karlstad brinner 

Kollade ut genom fönstret förut och såg hur himlen brann så var tvungen ut och ta en bild. Jag älskar känslan av att jag kan slänga på mig ett par skor och bara gå ut. Slippa krångla med gipset, dubbla sockor, plastpåsar. Jag kan gå igen! Har även plockat lite i lägenheten, man ser till och med golvet i sovrummet nu. Och boendestödet är välkomna i morgon. Till kvällsmat blev det lax och efter 6,5 år har Baby tydligen börjat tycka om det. Hon var så ivrig så hon slog kullerbyttor mellan fötterna på mig när jag försökte gå med tallriken till bordet. Nu blir det chill i soffan innan det är dags  att ta kvällen.  

]]>

Okategoriserade

Vilket fack ska ni placera mig i den här gången?

Om exakt 50 dagar blir jag arbetslös. Det är ingen oväntat jag har vetat om i  ett år att det antagligen skulle bli så. Min anställning går ut och Karlstad kommun har som policy  att inte anställa någon men lönebidragsanställning på mer än ett år. Den 10 mars, dagen efter min sista arbetsdag har jag en tid hos arbetsförmedlingen för att skriva in mig. Och jag undrar bara vilket fack de ska sätta mig i den här gången? För det är så det känns, att man hela tiden letar efter ett förvarnings-fack att göra av mig i ett tag. Det kan vara en praktikplats, en lönebidragsanställning, eller studier, men det varar bara för en stund sen är vi tillbaka på ruta ett igen. Vi kommer aldrig någonstans, jag får aldrig chansen att komma ut i samhället på riktigt för jag tumlas bara runt i Arbetsförmedlingen och försäkringskassans system. Jag är 28 år om mindre än en månad och jag har aldrig haft ett riktigt jobb. Eller jo de har jag ju, jag har föreläst och  jag har frilansat och då arbetat på samma villkor som vem som helst. Men jag har aldrig haft en riktigt anställning som varar över en längre tid, som inte är en lönebidragsanställning. Jag klandrar ingen arbetsgivare, självklart ska de utnyttja möjligheten att ha mig på lönebidrag för det finns ju en anledning till att dom kan ha det. Och det ger ju faktisk mig möjligen att få ha ett jobb som alla andra fast mina odds är lite sämre eftersom jag inte kan jobba mer än 50% och ofta är sjuk. Lönebidragsanställningar är bra! Men själva systemet är inte bra. Man pratar hela tiden om att vi ska jobba långsiktigt men när varje anställning är slut så är vi ju tillbaka där på ruta ett igen och letar efter ett nytt fack att stoppa in mig i ett tag. Är det långsiktighet? Är det så här livet ska se ut för oss med funktionsnedsättningar? För jag vet att jag inte är ensam om det här.

]]>