En bild säger mer än tusen ord…

Det känns som jag inte behöver skriva så många ord om gårdagens spelning, jag tror ni förstår iallafall. Men en sak som visar ganska tydligt att min bipolär medicin gjort mig lugnare är att jag inte ens blir hög av att se Dregen längre. Jag kan njuta av musiken utan att fnissa som en nykär fjortis. Tack grabbar för en grym kväll! Efter spelning kom BB:s bassist Johan ut och jag stod och tveka några minuter innan jag palla mig fram, ännu ett tecken på att bipolär medicinen funkar.

Jag: ”Johan kan jag få ta en bild?” Han: ”Ja och du kan få en puss om du vill” Det är här jag skulle ha pussat honom mitt på munnen och sagt: ”Jag har Aspergers syndrom och tolkar saker bokstavligt”;) Haha  men någon puss blev det inte, och det här är nog ett tredje tecken på att medicinen funkar;) Världens sämsta bild blev det men vem bryr sig? Men får nog skicka i väg Henrik på en fotokurs, tills nästa gång;)

När jag vakna i morse så insåg jag att jag aldrig skulle ha döpt Baby till Backyard Baby, för i natt har hon gått all in rockstjärnkatt och kraschat badrummet;)