Aspiepower Media

Jobb och världsrekord i trötthet

När jag vakna i morse så kände jag bara ”fan jag orkar inte”. Det var stupmörkt ute och jag var dötrött och ville bara dra täcket över huvudet och sova vidare. Men pallade mig upp när larmet ringde för tredje gången. Mimikry och Kitty fick mig att överleva jobbdagen. När klockan slog 12 kände jag mig väldigt stolt , jag klara det! Jag tog mig i väg och jag gick inte hem. När jag kom hem tog jag en tur på stan, behövde handla. Julkänslan i Karlstad är inte direkt på topp och man blir inte direkt mer sugen på att vara vaken i de här grå och tråkiga vädret. Köpte en ny almanacka då min tar slut vid årsskiftet. Bokade in viktiga tider, typ speedwaymatcher;)

]]>

Dag 7 : Någon jag saknar.

1

I miss you Zandy <3

]]>

Kissie, Kenza, Foki och jag

När en bloggare säger att han/hon ska jobba kommer ofta kommentarer som: ”jobb? Du ligger ju bara i soffan och skriver om vad du åt till middag” Folk som inte bloggar själva,  förstår vilket jobb vi bloggare egentligen lägger ner. Planering, hitta inspiration, ta snygga bilder och det hårdaste jobbet att försöka få sin blogg att bli speciell och sticka ut ur mängden. Jag vill inte ens räkna efter hur många timmar jag lagt ner på bloggen de senaste fem år. I dag tjänar jag en slant på min blogg varje månad, men med tanke på hur många timmar jag lägger ner så är det en ganska dålig timlön;) Jag har slitit som ett djur för att få min blogg att bli så stor som den är, och jag har tagit mig hit själv. Jag blev så himla glad när Familjeliv ville att jag skulle börja blogga hos dem, för det blir lite mindre jobb för mig. Under november månad hade jag 22 469 unika besökare. Det är helt galet! Men det kändes som den största bekräftelsen kom när jag fick en inbjudan till Social media gala.  Jag blev inbjuden till samma fest som Kissie, Daniel Paris, Kenza, Foki, Angelica Blick,m.m Fattar ni hur stort det är? Jag har knappt blivit bjuden på någon fest över huvud taget i mitt liv, jag kan nog räkna tillfällena på mina två händer. Har fortfarande ångest över att jag inte kunde gå, men det kommer fler gånger.    

]]>