När man känner att hypomanin drar i väg, men inte kan stoppa det…

Jag får ofta frågan vad som är skillnaden mellan Bipolär sjukdom typ 1 och typ 2. Vid typ 1 blir man manisk på riktigt. Vid typ 2 blir man hypoman och har mer verklighetsinsikt. Jag har typ 2 och jag känner själv när det börjar dra i väg, men jag kan liksom inte stoppa det. Som just nu har vart lite speedad senaste veckan men på vägen hem från Karlskoga drack jag tre klumpar redbull och det räckte tydligen för att dra i gång det. Tankar går i 300 km/h timmen och är svåra att fånga i hop samtidigt splitter det i kroppen och det känns som armar och ben snart ska springa i väg åt olika håll. När jag ska förklara hur hypomanin ser ut för mig brukar jag säga att jag är som en studsboll hög på redbull. Jag gillar att vara hypoman i bland, då jag blir väldigt kreativ och får mycket gjort. Men just nu är det ganska jobbigt. Jag är utmattad och behöver vila men samtidigt kör hjärnan på och det går inte alls att vila. Jag vill gå ut och springa 3 mil men jag har gipsad fot så det känns inte som någon bra idé Och jag tycker det i bland kan kännas lite läskigt när man känner att det bara drar i väg mer och mer. Hur gör du eller någon du känner för att försöka varva ner man känner att det är påväg att dra i väg?