Sjukgymnastik och paketjakt 

Jag överlevde jobbdagen, om jag fortfarande har jag inte haft tid att ta reda på. Direkt efter jobbet åkte jag och slängde i mig mat för att sen åka i väg till sjukhuset för sjukgymnastik. Under dagen har jag även fortsätt jakten på det försvunna paketet, herregud vilket jävla kaos. När jag tillslut fick tag på posten tyckte de. ”Ja men de skickas tillbaka till avsändaren och sen skickas det till dig igen”. Jo fast det står ingen avsändare på paketet och hur fan vet de då vem de ska skicka det till? Och ska paketet skickas fram och tillbaka till England bara för de gjort fel? ”Ja men ring dit… gör så.. bla bla bla” Tillslut hade jag bara lust att skrika ”Jag har Aspergers syndrom och det är just sånt här jävla krångel som gör att jag mår piss, sköt ert jävla jobb att dela ut post så slipper jag de här”. Dock bet jag mig själv i tungan och höll käften. Den förbannade jävla okunskapen… Vad händer nu? Kommer jag aldrig få det här paketet? Vad är det ens för paket? Tankarna som kommer mala i mitt huvud ända tills det där förbannande paketet är i min hand. Tillslut gjorde jag ett sista försök och åkte till Hemköp och bad dem leta efter paketet manuellt, och jag  försökte förklara hur jag trodde att det såg ut. Och efter lite letande kom kassörskan tillbaka med paketet i handen. Pusst! Äntligen slut på de här! Och när jag öppnade paketet och såg vad det innehöll så insåg jag att det helt klart var värt allt slit;)