Hur skaffar man vänner?

Det är nog ganska många som kallar mig för sin vän. Jag har 716 personer på min vänner-lista på facebook. Men vad är egentligen en vän? Vart går gränsen mellan att vara bekanta och vara vänner? Det där med vänskap har vart en sak jag har haft ganska svårt för. Jag har alltid haft massa vänner runt mig men jag har själv alltid känt att jag inte riktigt förstår vad vi håller på med, att jag inte passar in. Men fram till 14 års ålder gick det ganska bra. Jag kunde kolla hur mina kompisar lekte och leka likadant. Men jag har alltid tyckt bäst om att bara umgås med en kompis i taget. När någon ringde och fråga om den fick vara med och leka så sa jag alltid ja, klart alla ska vara med. Men det slutade ofta med att jag tillslut gick hem. Det blev för jobbigt att behöva anpassa sig efter två eller flera personer samtidigt. När jag skulle börja högstadiet så funka det inte alls längre. Nu skulle man helt inte plötsligt leka längre. Man skulle umgås på ett annat sätt och använda oskrivna regler, något jag inte alls förstod mig på. Jag har aldrig riktigt förstått vart gränsen för att vara bekanta och vara vänner går. Jag har sett personer som jag bara pratat med i sociala medier men aldrig träffat, för mina vänner. Jag har kunnat säga att jag är kär i en person jag bara träffat ett fåtal gånger. Jag märker ganska snabbt vad jag känner för en person. Men jag har en förmåga att bli lite för intensiv. Hur många sms får man skicka på en dag? Hur mycket får jag berätta om mig själv utan att bli för personlig? Sådana där saker som ni så kallade ”normala” kan läsa av men som vi med Asperger måste lära oss från början. Och det är väldigt svårt för alla människor är ju olika. Någon tycker att det är okej med fem sms per dag, andra tycker att gränsen går vid 25 sms per dag. Vissa tycker att jag berättar för mycket, för tidigt och blir rädda. Andra tycker bara att det är spännande att höra om mitt liv och tycker att det är coolt att jag inte riktigt är som alla andra och uppskattar att just de får förtroendet att höra min historia. Men vart går egentligen gränsen för att man är vänner och inte längre bekanta? Och hur skaffar man vänner? Berätta gärna om era egna erfarenheter.