Vuxenhab och boeendestöd

I dag har jag jobbat. Det var skönt att komma tillbaka till kontoret, blev ju en hel vecka sedan sist. Efter jobbet åkte jag på möte med Vuxenhabiliteringen för uppföljning. Fick även frågan hur det gått med mitt boeedestöd. Jag tycker det är så skönt att någon lyssnar på mig och att jag får förklara hur jag upplever det utan att någon hela tiden säger ”Nej men så är det ju inte”. Min LLS-handläggare ska kalla till ett möte med mitt boeendestöd men jag har krävt att min psykolog och vuxenhab ska vara med som är experter på mina diagnosen. För tydligen vet inte mitt boeendestöd vad dessa diagnoser innerbär eftersom hon hela tiden påpekar att de ska bara hjälpa mig att strukturera upp min vardag sen ska de sluta. ”Du ska ju inte ha oss för alltid ”säger hon. Struktur kan hjälpa mig och göra det blir enklare att få en fungerande vardag men min Asperger diagnos kommer inte växa bort. Och behovet att ha någon som kommer och startar mig kommer inte försvinna, hur många checklistor jag än får. Och det känns så skönt när Vuxenhab bekräftar det jag försöker få fram som de vägrar lyssna på. Och jag blir extremt stressad av att hela tiden gå runt och vänta på att stödet ska försvinna och undra men oj hur ska detta gå nu. Ett stöd jag har rätt till hela livet om jag nu vill det. Ja vi får se vart de här hamnar efter mötet tills dess gör jag det jag orkar och försöker att undvika att lägenheten ska bli ett kaos. Men i dag blir det inget städade för Vuxenhab gav mig order om att gå hem och vila hela kvällen för febern har stigit till 37.7 efter dagens äventyr.