Låt mig presentera Baby

Hon kom in i mitt liv en kall höstdag i mitten av november 2009, då var hon bara 11 veckor gammal. Baby var inte planerad men hon var heller inget misstag. Ibland får jag för mig saker och jag ger mig inte förrän jag får som jag vill, detta var just en sådan sak. Jag skulle ha ett husdjur, katt eller hund spelade ingen roll. Men ett djur skulle jag ha, och det skulle ske direkt. Jag letade runt på Blocket och hittade en annons. Det visade sig vara några bekanta till familjen som hade tre kattungar de ville hitta nya hem till. Pappa ringde och vi fick komma och kolla på dem, men vi skulle bara kolla. ”Vi ska inte köpa någon katt i dag” sa pappa som egentligen inte alls gillade katter och framförallt inte min idé om att skaffa ett husdjur bara sådär. Fyra timmar senare ringde jag till mamma som var på jobbet och bad henne komma ut till bilen för jag skulle visa henne en sak, i en vit bur i mitt knä sitter Baby. Baby började sin första natt hos mig med att visa vem det är som bestämmer och gjorde detta genom att tugga sönder sladden till min mobilladdare. Hon har en väldigt stark karaktär, kombinerat med vassa klor och det är hon som bestämmer i det här hemmet, tror hon i alla fall. Hon gillar att mysa och för att visa sin kärlek så kryper hon upp i min famn när jag ligger i soffan och ställer sig och trampar och upp och ner på mitt bröst. Samtidigt som hon kurrar som en liten maskin. Men hon gosar absolut inte på beställning, bara när hon själv får bestämma eller om man mutar med godis. Hon gillar att äta. Favoriträtterna är grillad kyckling, skinka, fläskfilé, ostbågar och kattgodis från Lidl. Varje gång jag går eller kommer hem så ska hon ha godis som belöning för att hon är så duktig och är ensam hemma. Detta gäller även om jag bara går ut och slänger soporna, vilket har resulterat i att hon blivit lite rund om magen. Men det är bara charmigt att vara lite mullig, sägs det ju. Baby är en innekatt men går gärna ut i koppel och äter gräs. Och passar ofta på att mucka med grannens hund som står bakom staketet på andra sidan vägen. Hon är en tuff brud, den där Baby. Hon är också en berest katt, flera gånger i månaden tar hon bussen för att hälsa på sin mormor och morfar i Hagfors. Men hon kan ju inte sitta i en vanlig katt bur som alla andra katter, hon är ju speciell. Så vi har en bur på hjul och jag kan dra ner blixtlåset så hon sitter med huvudet uppe hela vägen och vilar tassarna på kanten och kollar på alla spännande saker. I bland ser hon något extra spännande då ställer hon sig på bakbenen mot fönsterrutan för att kunna se ordentligt. Och då och då kliver det på en söt liten hund man kan hälsa på. Som ni kanske förstår så brukar hon charma hela bussen och det kommer ofta fram okända människor som vill fota henne eller bara få sig en liten puss. För många kanske en katt bara är ett husdjur men för mig är Baby något mycket mer. Med henne kan jag vara mig själv, jag kan säga exakt vad jag vill och hon ligger bara och kollar på mig och blinkar med sina stora gula ögon. Hon slickar min tårar när jag är ledsen. Hon värmer mig när jag fryser. Hon får mig att skratta genom att göra tokiga saker. För mig är hon en familjemedlem och för fyra år sedan så visste jag inte att man kunde älska ett djur så mycket som jag älskar min katt.