När jag kom hem hittade jag ett exemplar av tidningen Skytte sport i brevlådan.
Det väcker många minnen att bläddra i den.
Skytte har vart en stor del av mitt liv i många år.
I detta nummer har jag fått den stora äran att medverka som skribent då jag blev tillfrågad om jag ville skriva en krönika. Självklart gjorde jag det.
Visste inte att jag skulle få en tidning så tänkte i går att jag måste fråga grannen om jag fick smygtitta i deras, så det var en fin överraskning.
Jag har hunnit med en hel del sedan jag kom hem.
Jag har tvättat en maskin med tvätt och haft utbrott på psykakuten.
Sen hände det ett under med.
Jag han bara vara hemma i en timma så hade jag packat upp resväskan.
Jag höll nästan på att få en chock när jag insåg vad jag gjort, min resväska brukar nämligen har en förmåga att stå i två månader innan jag plockar upp den.
Men det är så skönt när det är gjort, och jag är faktiskt lite stolt över mig själv.
Nu ligger jag bara i soffan och ser på Vänner och dricker varmchoklad.
Som jag skrev i förra inlägget mår jag inte särskilt bra.
Huvudvärk, illamående, yrsel och hjärtklappning.
Men det bara att försöka stå ut medicinen måste ur kroppen och man får försöka stå ut med abstinens och försöka tänka att det blir bättre sen.
Daily Archives
6 oktober, 2015
Jag håller på att trappa ut min antidepressiva medicin som jag ätit i två år, fast man absolut inte ska äta den om man har Bipolär sjukdom. Läkaren sa att jag skulle äta en halv tablett i en vecka och sen trappa ner till en halv tablett varannan dag i en vecka, sen ut. I dag är min första dag utan någon tablett och jag har hjärtklappning, huvudvärk så jag mår illa så jag vill spy och har yrsel. Jag är extremt känslig för medicinändringar och får ofta svåra utsättningssymptom. Tillslut bestämde jag mig för att ringa psykakuten för att fråga om jag kan ta en halv tablett en vecka till för att dra ut på de för mår för jävligt efter bara en dag. Direkt fick jag en chock när jag möttes av meddelandet ”Din beräknade kötid är 22 minuter.” För många som mår dåligt är det enormt stort steg att ens ta upp telefonen och ringa det numret och som att de kommer vänta i 22 minuter på att få prata med någon… När jag väl kom fram möttes jag av en sur sköterska. Jag:”Jag har hjärtklappning, yrsel, huvudvärk så jag mår illa” Sur sköterska: ”Jag har svårt att tro att det är utsättningssymptom” Jag: ”Jo fast nu har jag satt ut den här medicinen förut och hade samma sytom då” Sur sköterskan: ”Ja fast jag har svårt att tro….” Jag: ”Jo fast jag är väldigt känslig och får alltid svåra utsättnings symptom” Sur sköterskan: ”Jag har svårt att tro..” Jag: ”Jo fast jag har känt mig kropp i 27 jävla år och jag skiter i vad du tror för jag vet hur jag fungerar och jag undrar bara om de är farligt att jag tar en halv tablett i en vecka till” Sur sköterskan: ”Ring öppenvården” Jag: ”Jo men det är ju det som är problemet att de inte har öppet nu” Sur sköterskan: ”Men jag tror inte att det är utsättningssymptom”
För övrigt frågade hon aldrig om mitt personnummer så hon har ingen aning om vem hon pratade med. Tack psykiatrin nu skiter jag i er och sköter min utsättning själv och sätter in medicinen på samma dos en vecka till.
