Tandläkarbesök och trötthet

I dag var jag uppe innan tuppen, för 7.30 skulle jag sitta i tandläkarstolen.
Begav mig dit med håret på sne och med min bettskena i en plastburk.

Kändes ju så värt de att åka 10 mil enkel väg när man knappt kan gå, bara för att vara hos tandläkaren i 10 minuter. Men jag fick i alla fall se på Alfons Åberg samtidigt som jag blev undersökt, då blev det helt plötsligt värt det.

Sen kom jag hem och däckade i sängen och vakna upp nu 3 timmar senare.
Smärtstillande och smärtan tar död på mig.