I dag är ingen vanlig dag för det är folkhögskolans dag, det firar jag med att berätta om vad Molkoms folkhögskola har haft för betydelse för mig.
Nu går jag på folkhögskolan för tredje gången, sammanlagt blir det 4 år på skolan.
Och jag ser Molkom som vändningen i mitt liv.
——————————————
I mitten av juni 2007 sprang jag ut genom Älvstrandsgymnasiet dörrar för sista gången, efter att de senaste fem åren kämpat för att klara skolan trots min psykiska ohälsa och funktionsnedsättning.
Gymnasietiden speglades av mobbning, utanförskap, ett sexuellt övergrepp och inläggningar på psyk, en månad innan var det ingen som hade trott att jag skulle ha ett slutbetyg i handen när jag tog studenten, men envis som jag är så hade jag inte gett mig förrän jag hade rott betygen i hamn.
13-års skolgång var över och det enda jag visste var att jag ville bort från Hagfors, men vart skulle man göra av mig som inte ens kan ta hand om mig själv?
Av en slump fick vi nys om att Molkoms folkhögskola skulle starta en kurs för personer med Aspergers syndrom och min ansökan var inskickad redan innan de ens hade beslutat om kursen skulle bli av.
En vändpunkt
Jag blev antagen och blev en de första eleverna som fick möjligheten att gå
A-kursen, något som jag nu i efterhand ser som vändningen i mitt liv.
Hösten 2007 klev jag in på Molkoms folkhögskola som en liten förvirrad och trasig tjej för att sedan ett år senare gå därifrån som en mogen ung vuxen med drömmar om livet.
På A-kursen fick jag hjälp att lära mig att hantera mitt funktionshinder och svårigheter på ett bra sätt för att förebygga och minska jobbiga situationer.
Men jag fick framförallt lära känna mig själv och förstå att det inte behöver vara något negativt att ha en diagnos och i stället göra nått bra av de ”aspergerstyrkor” jag har i stället för att se diagnosen som något negativt och jobbigt.
Jag minns hur jag första dagen ringde hem till mamma och uppspelt berättade hur de andra eleverna hälsade på mig i korridoren, de kände mig inte men de hälsade i alla fall.
De såg mig, jag var inte osynlig längre!
Verktyg för en fungerande vardag
Under kursens gång fick vi olika verktyg för att på ett så bra sätt som möjligt få en fungerande vardag. Det har jag haft mycket stor nytta av när jag efter kursen slut flyttade hemifrån och för första gången på 20 år skulle ta hand om mig själv. Detta var något som det inte fanns en tanke om skulle vara möjligt när jag klev in på Molkoms folkhögskola för första gången.
Lärarna såg alla elever som enskilda personer och lärde oss att se våra egna svårigheter och ta vara på våra egna styrkor, bara för att vi alla hade samma diagnos så fungerade vi alla olika och detta var något som det lades stor kraft på.
Och jag måste säga att det är tack vare A-kursen och de verktyg som jag fick där som jag tagit mig dit jag är i dag med eget boende, jobb, ett fungerande liv och avslutad kontakt med psykiatrin efter 10 års tid.
