Bloggutmaning365 – Dag 50

Jag var i skolan och skulle gå på möte på LSS och innan jag gick skämtade jag och sa ”nu ska jag gå och hälsa på Dregen” och både jag och min klasskompisar visste att de var en dröm som inte skulle slå in.

Efter mötet på LSS tog jag sällskap med min ledsagare Zanna på vägen hem, det var även hon som skulle med mig på spelningen på kvällen. När vi började gå sa hon ”de har nog kommit nu för de repas iallafall på nöjes”. Jag bestämde att vi skulle ta vägen förbi där in till stan och jag fantiserade om hur jag skulle ha prao med en vaktmästare, för att ta mig in backstage och massa andra konstiga saker.

När vi skulle skiljas utanför Nöjes för att gå åt olika håll kom Zanna på att vi skulle kolla på skylten med busstider, hon ville inte att jag skulle gå ensam genom stan sen mitt i natten. Vi fastnade framför skylten och fortsatte planera kvällen, Zanna med ryggen mot nöjes entre och jag så jag såg den.

Så jag säger ”varför får jag dubbla hjärtslag varje gång dörren öppnas?”

”För du är knäpp” svarar Zanna som ser hur min blick förändras och 2 sek senare skriker jag

”JAG DÖÖÖÖÖR”

Zanna vänder sig om och utbrister ”de tror jag med att du gör”

För vilka kommer ut genom dörren om inte Dregen och Peder (backyard babies trummis).

”Ska jag?” säger jag till Zanna men innan hon ens hunnit svarat är jag redan på väg.

På vägen fram har jag fiskat upp min almanacka (almanackan jag prata om på radion som nu ligger i en låda för ingen får ta i den) ur handväskan och frågar snällt om en autograf vilket jag självklart fick och sen ville jag ha en bild med så Zanna tar min mobil för att fota och Dregen håller om mig men Z får inte ordning på mobilen som krånglar så jag frågar om hon behöver hjälp men hon svara att de är lugnt och jag utbrister:

”Ja de är lugnt för mig med för jag står gärna kvar här resten av dagen” och Dregen smeker min rygg och jag dör lite.

Vi pratar med dem i ca 10 min eller jag pratar med dem Zanna står bara bredvid och lyssnar och håller koll på mig så jag inte hoppar på honom och våldtar honom eller nått;)

Sen måste killarna gå och när de går så håller Zanna om mig och jag håller för min egen mun och när dem försvunnit runt hörnet säger Zanna: ”De är okej du kan skrika nu” och mitt skrik hördes nog över halva Karlstad:)

Detta var mitt första möte med Dregen (utan massa fans)  och innan jag kom hem (ca 1km hem) så hade jag skickat den där bilden till hela min telefonbok, ringt 10 telefonsamtal och väl hemma landa jag på golvet innanför dörren helt genomsvettigt och det kändes som jag precis sprungit ett maratonlopp:)