januari 2014

Som barn var jag en snäll tyst, blyg liten tjej som helst ville vara med de vuxna. Som satt längst bak i klassrummet och inte gjorde några besvär av sig.
Det är även anledningen till att ingen märkte att jag fungerade annorlunda.
I dag när vi vet att jag har en diagnos så kan vi ju tänka tillbaka på situationer och få en
AHA-upplevelse och tänka ”Aha det var därför det blev så vid den här situationen”. Jag höll på med många olika aktiviteter, Jag tränade gymnastik minst 8 timmar i veckan och tävlade på helgerna, jag dansade 2 timmar i veckan, Jag spelade Keyboard 2 timmar i veckan, Jag tränade slalom 2 timmar i veckan.
Jag åkte från ena träningen för att hinna på nästa. Jag hade många vänner men jag gillade att bara umgås två och två annars blev det jobbigt, missförstånd och bråk och det slutade ofta med att jag gick hem. Jag var pappas flicka och gillade att vara med och jaga, kolla på speedway och rally.
Jag var väldigt kreativ och pysslade, bakade, ritade och skrev långa sagor. Jag önskade mig alltid cd-skivor i julklapp och jag gillade att sotera dem i bokstavsordning. Jag samlade på kapsyler något som tillslut hela släkten blev indragna i. Det kördes kapsyler över halva sverige, vi tömde både pizzerior och caféen. I dag liger det 60 000 kapyler på farfars vind, han fick dem av mig i 60 års present och han samlar lite fortfarande haha:P