Året är nu 2012 Min mamma har just dött.
Jag tänker mycket på varför så mycket tycks drabba just mig.
Jag har aldrig förväntat mig att livet ska vara lätt, Men så här svårt?
Har alla så mycket skit i sina liv?
Jag saknar min mamma så otroligt mycket.
Hur kan man dö i sömnen när man är 43 år gammal och aldrig har varit sjuk?
Är detta någon hämnd från några högre makter emot mig för att jag är en så dålig människa?
Är det för att jag inte kan jobba?
För att jag inte kan ta hand om mig själv?
Varför kan jag inte få ett normalt liv?
Jag är fortfarande sjukskriven och har i dagsläget inga mediciner.
För dem tycks ju inte fungera för mig.
Det är tal om att jag kanske ska skaffa boendestöd, känner mig rädd. Bara tanken på att okända människor ska komma in i mitt hem och röra mina grejer.
Människor som jag måste prata med.
Vara tillsammans med helt ensam.
Jag blir så nervös att jag nästan spyr bara av att tänka tanken.
Min psykolog har bytt jobb så jag står just nu helt utan psykologkontakt. Men jag har fått en arbetsterapeut i stället. 
Detta inlägg är skrivet av Sara och fortsättning på hennes berättelse kommer att publiceras här i morgon så håll utsikt:)
]]>
