Dag 22: Tre böcker jag tycker att du borde läsa…

 

Julias superkrafter– Malin Roca Ahlgren

Jag fick den stora äran att läsa den här boken innan den blev klar för att Malin ville ha min feedback. Jag tycker den är grymt bra precis som alla hennes böcker om NPF-dignoser. Ni hittar alla hennes böcker här!

”Andra terminen i sjuan drar igång och Julia och hennes klasskamrater Lisa och Alice har fått en ny lärare – Micke. Dessutom har tjejerna i 7C börjat med blickar och viskningar. Skolstarten blir inte som Julia hoppats, men med hjälp av en förstående pappa, erfarna lärare samt ett stöttande elevhälsoteam vänder det. Julia och skolan får lära sig att hon har speciella superkrafter.”Julias superkrafter” är en bok om Asperger eller högfungerande autism och den är tänkt som ett stöd till föräldrar och deras barn samt till skolpersonal.Julia sparkade på skåpdörren och mötte matteläraren Mickes blick. Han hade stannat upp och lagt en hand på hennes axel. Julia backade genast undan för att få bort handen. Micke la huvudet på sned. Julia kände det, hon visste det, hon såg det, fast hon inte tittade på honom. Hon var van. Ingen fattade nånting.”

 

 

En riktig människa– Gunilla Gerland

Detta är en sällsynt välskriven bok av en ung kvinna med autism.
Hon har trots stora problem förmått att berätta om det på ett mycket gripande sätt som gör det hela fattbart för andra.
Hon skildrar en helt omöjlig barndom, där ingen vare sig familj eller skola förstår hennes problem,
hon fortsätter att beskriva sökandet efter sin identitet,bl a genom att försöka hitta gemenskap i knarkgängen.
Till slut hittar hon själv fram till vad det kan handla om och får sin diagnos bekräftad av en läkare. 

 

 

Ett Bipolärt hjärta- Rebecca Anserud

Sjukdomen har våldtagit mig flera gånger om, dränkt mig ner i havets djup och hånskrattat åt mig. Orkar du simma upp din jävel? Orkar du? Nej du orkar inte ett förbannat skit, tro inget om dig själv. Du kommer inte att klara det! [] Jag har känt mig svagast i världen. Legat på golvet som ett litet barn med kniven i handen. Funderat starkt på att ge upp, skära mig i handleden och låta det sista livet sippra ut till en vackrare plats. I dag äger inte sjukdomen mig, jag äger den och jag ska aldrig låta den våldta mig igen …

Så inleder Rebecca Anserud sin självbiografi som handlar om hennes kamp mot bipolär sjukdom. Hon insjuknade när hon var 15 år, men fick inte sin diagnos förrän fem år senare. För att komma dit krävdes ansträngningar och envishet från Rebeccas sida och hon hamnade i en evighetskarusell inom psykiatrins olika instanser. Under åren som gått har hon legat inne sjutton gånger på slutna psykiatriska avdelningar, testat elchockbehandlingar (ECT) och mängder av olika mediciner. Allt för att få balans i sitt sjukdomstillstånd och för att komma bort från depressionens självmordstankar och manins sömnlöshet.